Jag pratar med en man som verkligen njuter av sin makt idag. Jag hör det på hans röst. Lugn. Njutningsfull. Han har den oinskränkta makten i sin hand. Jag har inget. Är helt i hans våld. Ja det kunde vara i ett koncentrationsläger. Men nu är det 2015. De som skulle vara vakter då vandrar omkring bland oss andra idag också. Inte särskilt svåra är de att finna heller. Men jag kommer ren ur det hela. Han gör det inte. Jämvikt vinner alltid. Till slut.
55 beställningar på bredband nu. 38% Japp en bit kvar till 75% men det går framåt. Heja Los.
Ju mer jag tänker på det så blir det nog pension vid 61. Jag har nästan inget att förlora på det. Bara marginellt. Fattigpensionär är jag och det förblir jag och jag tror inte att det faktum att jag i så fall blir pensionär påverkar något annat. En dator, jag och världen. Tills jag dör, eller inte kan längre. Men det är klart kunde jag så skulle jag resa halva året. Ta med K och dra. Men nu kan jag inte det.
Ungefär den här dagen för 24 år sedan lämnade jag in konkursansökan för D of Scandinavia AB. K bar på Niklas, vår yngste. Allt var alltså inte helt svart.Inte ens då. Men den dagen. En svår dag. Ett svårt beslut. Ett enkelt papper att fylla i, sätta porto på och skicka till tingsrätten. Under halvåret innan hade jag gått upp och spytt det första jag gjorde på morgon. Sen iväg och försöka rädda. Men det gick alltså inte. NEJ det fanns och finns inget att skylla på. 90-tals kris såklart. Svårighet att skaffa kapital i glesbygd. Sanningar. Men det är ändå mina beslut som ledde dit. Man kan inte komma ifrån det. Man har ansvar för sina beslut. Och man får ta det ansvaret. Även om det påverkar ett helt liv.
Svårt skuldsatt. Sen den dagen. Miste allt. Men det är inte det värsta. Det värsta är att man aldrig tillåts komma tillbaks igen. Man skall hållas nere. Medan räntorna på skulderna från då växer sig till fem eller sex eller tio gånger den ursprungliga skulden. Skuldsanering konstruerades för sådan som oss. Men för de flesta av oss är det bara tomma ord. Det finns alltid en anledning att inte bevilja. Besluten eller resonemangen går aldrig att förutse. Ja inga av de ursprungliga fordringsägarna finns kvar heller såklart. Skulder är handelsvara. Köps upp på spekulation av skumma bolag. De som har lagen på sin sida. Såklart. Har det inte alltid varit så? Lagen följer pengarna.
Jag är trött på det där. Trött på det där och på maktens män. Ja kvinnorna med för den delen. Galenskapen. För det är vad det är. Men man måste ju uppleva det såklart för att förstå. Det är fullständigt omöjligt att i ord försöka förklara.
Men som sagt. Ja, jag är skyldig. Ett beslut – ett förstört liv. En mordåtalad är ute på och fri efter 8-18 år. Att bli skuldsatt efter en konkurs eller vad det nu är är alltså värre. Det finns inget datum där “brottet” är sonat. Där personen ifråga kommer in i samhället igen. Galenskap. Och nej det är inte jag som står för den.
Men skyldig såklart. Japp jag erkänner. Jag tog fel beslut. Växte för fort. Trodde på fel människor. Förutsåg inte krisen 1990. Skyldig! Skäms alltså. MEN JAG VÄGRAR ATT SKÄMMAS! Skämmas kan de som INTE gör något, de som INTE tar felaktiga beslut just därför, göra. Premieras skall de som INTE gör något, i evighet amen och tack och bock..
Men solen går upp idag också. Jag uppskattar den, Jag uppskattar promenaden. Jag uppskattar fåglarna. Jag uppskattar att jag får några tusenlappar för en länk. Jag älskar att leva. Sicken paradox. När så många inte gör det som har allt och lte till av det som jag inte har. Tänka sig jämvikt igen. På något sätt lurar den sig in i det mesta. Alltid.
Annars löder jag idag också. Kort efter kort efter kort. Just det känns lika bra som solen. Mina tankar ÄR mina. Jag har kontroll på dom och dom leder någonstans. OJ vad skönt det är. Skickar paket idag också. Ut i Europa. Såklart. Tydligen är man vaknare där. Än här. Eller vad det nu beror på. Hur skall jag veta.
M-Q-T-T ha man ju sagt. Och tänkt. Hör på ett föredrag där man säger M-qtt. Hmm… Våndan av att aldrig höra bara läsa. Ensamheten skapar sådant där. Jag trodde mySQL hette efter det grekiska my länge. Trodde inte det kunde vara så trivialt som “my”. Men det var det. Ja och så var det sequel också men det är en annan historia.
Ja hur som helst är det ändå “Heja Los”. Det kan man inte komma ifrån. Inte ens en god dag som denna. Näpp det kan man inte.