Min NAS har bestämt sig för att helt sonika stänga av sig ibland. Hmmmm… Men vad gör det när det är soligt som om det var självaste sommaren där ute. Utgången upptäcker man dock snart att det inte finns tillstymmelse till sommarväder. Bara kalla vindar som kommer söderifrån någonstans. Hmmmm… igen. Trodde det var varmare där.
Ja NAS’en får man väl ta sig en titt på. Sådär kan man ju inte ha det. Hoppas på den kanske och om inte det hjälper hämta brandyxan jag fick i trettioårspresent. Slå några välriktade slag mitt i. Lösa problemet permanent. Frågan är om man skall spara diskarna innan… Får fundera på det.
Vore skönt att ha ett supportnummer att ringa. Tala om att det är fel på saker och få svaret “vi kommer”. Men det är väl inte för mig det såklart. FreeNas körs. Man bygger själv. Såklart. Trodde verkligen en enda en något annat.
Längtan söderut sitter i kroppen. Sliter i mig. “Åk till det varma havet” säger den rösten. “NU”. Men inte åker man ju. Men sen kanske. När man väl fått igenom bilen genom besiktningen. Har klara papper. Men borde såklart byta den där kuggremmen också. Tusen tals mil sedan den borde blivit bytt. Man lever farligt. Alltså. Ja sen får man dra. Efter det bytet. Om man lever. Då.
Josefin dör. På tok för ung. En syster kvar på Gotland. Skriver mail till vännerna. Men man har såklart egentligen inte ett ord som kan trösta. Bara kramar. Som får bli elektroniska. Dom är så långt borta. Mitt ute i havet. Ainbusk Sisters finns inte mer. Synd tycker jag.
Ljusare på morgonen är det. Solen gick upp sju i morse. Ja jävlar. Det händer saker. Talgoxarna här utanför gör helt klart att dom också har upptäckt att något är på gång. Tack gode han, hon, det, gud för fåglarna.
Jobba kanske? Japp!