Jag anmäler mig till Innovation Day. Igen. Det brukar bli vartannat år. Ja ibland SICS open house också. Men just det är ännu mer sällan. På båda är jag som en katt bland hermelinerna. Jag passa lika lite in där som jag gör här i Los. Eller någon annanstans för den delen. Jag brukar gå omkring där och “mingla” ensam. Stryker efter väggarna. Flinar och nickar åt de jag möter. De som umgås i par eller grupper. Pratar jag med någon brukar de berätta om sitt. Jag lyssnar. Väluppfostrad som jag är. Jag orkar inte pracka på folk det dom så uppenbart inte vill ha. Ofta räcker det med att säga att man bor och driver företag i Los för att bli avfärdad. OM man inte blivit det långt innan. När de såg en.
Men nästan alltid har jag kommit längre än det de pratar om och presenterar. Ja och i år handlar det om fördomar. Och visst skulle jag kunna berätta lite om det. Hur det är att vara gammal gubbe och bo ute i skogen när den framgångsrika målbildspersonen är storstadsbo (helst boende “in the valley”) och som inte precis hunnit passerat trettiostrecket ännu. Men jag håller käften. Står ut och åker hem sen.
Jo jag gör de där utflykterna för att stärka min sociala sida. Som om det var den minsta mening med det då alltså. Man borde väl egentligen bara stanna hemma. Helt enkelt.