“förbannade-jävla-skitjävel”

Skickar paket. Holland och Belgien. Lyckas till och med sätta adressetikett på en av tre. Får åka hem och göra om och göra rätt. Det är inte lätt att bli gammal. Virrig har jag iof alltid varit. Nu är sakerna på väg i alla fall.

Snöväder efter en jobbhelg. Det är som det är. Numera kommer snön i Mars/April. Nya tider. Man får hänga med. Jobbhelgerna finns där året om. Dom är inget att yvas om.

Bil uthämtad från lokal verkstad. Besiktning igen på onsdag. Ljusdal. Sen har man förhoppningsvis ännu ett år tillgång till vägarna. Om man betalar trafikskatten som lär dimpa ner snart. Man kanske skulle passa på och klippa sig då också rent ut av. Bara för att…

Som synes händer inte mycket som platsar i världspressen här på kullen med det stora gula huset.  Å andra sidan beror det väl mer på vem man är om man hamnar där eller inte. Jag är glad för INTE i just det fallet. Period två, den sista,  är i “intet”.

Men mycket att göra. Det jävlas lite lagom sådär.  Irriterad som alltid när det krånglar. Men har såklart inte ett dugg att klaga på. Egentligen. Men nog gnäller jag lite här i min ensamhet allt. Ganska mycket ibland. Men inte över att livet har behandlat mig illa. För det har det inte. Jag har fått mer än de flesta. Men när det småjävlas drar jag gärna till med “förbannade-jävla-skitjävel” eller liknande. För att det känns bra. Inte för att det hjälper. Ett dugg.

Ungefär 95/100 samtal på min telefon är från säljare och annan skit. Trotts Nix. Funderar på att skaffa ett hemligt nummer. Ja de fem av värde jag pratar med vartannat år kan få det nya numret, de andra blir utan.

Hackspetten sitter här ute. Den större. Jag tycker helt enkelt synd om alla som inte har en hackspett, ekorrar och ett gäng småfåglar utanför sitt fönster.  Ja de må ha många pengar på banken men nog fan är de fattiga ändå alltid. Hursomhelst känner jag mig rik som ett troll när jag ser hackspetten sitta där ute. Vacker. Vackrare kan ingen bli.

Fryser gör jag såklart. Kallt är det inte. Varken ute eller inne. Speciellt inte inne. Men det förändar inget.  En fryslort. Ja det är man. En sommarlängtare. En sån. Japp. Måste ha varma hav nära mig. Blå himmel och bulliga moln.  Men bor för långt bort från dom allihop. Såklart. Därför längtan till dom. Den eviga. Men har såklart bara mig själv att skylla när jag nu sitter kvar här. Det är tametusan orättvist att man för det mesta helt enkelt är skyldig själv.  Till det som skulle förändras.  Att man måste ta tag i saker själv. Tänka sig…

Men mitt liv innehåller ett gäng kretskort att felsöka. Idag.  Ja det finns sådana dar så länge det finns kretskort. En del fungerar inte när de startas upp. Fick inte samma goda start i livet. Gissa vem som skall försöka hitta felet? Få dom på banan igen. Ibland tar det sin tid. Men man måste hitta orsakerna. Så man slipper sitta på samma sätt och söka också när man tillverkar nästa batch. Ja fast det finns såklart oändligt många kombinationer. I det närmaste i alla fall. Eller i praktiskt hänseende. Permutationer.

Bäst att hugga tag i det där.