Japp första april. Man får hålla i sig. Damstrumpa över en svartvita tv’n för att få färg. Farsan åkte dit så det small om det. En klassiker. Men han erkände det aldrig såklart. Ingen annan som åkte dit heller för den delen. En sårad stolthet och en trasig damstrumpa var de enda offren.
Gillar tilltaget. Aprilskämtandet. Åker gärna dit också. Om det är något bra. Helst skall man luras att handla på något sätt och sedan inse. Det skall sakta gå upp för en. Man måste inse att de som aldrig åker dit på något aldrig heller lever ett riktigt liv. Så man bör åka dit ibland för att inse att man fortfarande lever.
K är i tidningen idag. Nja det är hennes företrädare. Men lite K också i högra hörnet. Som efterträdare. Men “bibliotekarie”. Chefen ringer säkert. Känsliga saker sådant där i den världen ja i en massa andra världar också. De titelsjukas värld. Eli kommer att bli saknad. Men finns ju kvar. Såklart.
Blå himmel och strålande sol ute. Jag fäller ner persiennen. Det är sjukt just det där. Att man måste stänga ute det där man längtar efter. Men man skall nu då se vad det står på skärmen. JA, man är slav under den där skärmen. Kan borde slå en hammare hårt i den och gå ut. Ut i verkligheten. Men det gör man såklart inte. Man stirrar vidare på den där lysande fyrkanten. Som om världen verkligen fanns där i den. Matrixfeeling någon?
Men det är som det är. Det viktiga att man inser hur det är. Att det där man skulle kunna tycka är det viktigaste av allt kanske ändå inte är det. Att fågelsång och ljudet av vågor mot en strand är viktigare än allt det där. Eller att få vara frisk. De flesta uppskattar inte det förrän de är sjuka. Det är som med intelligens. Det krävs nämligen intelligens för att inse att man inte vet så mycket. Effekten av det är att de ointelligenta alltid tror att de är de intelligenta. Om man lär sig något på ett universitet (eller av livet) så är det att det finns jävligt mycket mer kvar att lära.
Men min dag består av kodande. Sen kvällen i en grön IKEA soffa. Möjligen sittande. Det har faktiskt fungerat ett tag. Fredagskvällar är heliga. För mig. Andra viker söndagar för det. Olika. Men lika. Man vilar en dag. Eller en kväll. För att man måste det. För att orka. Ibland orkar man inte ändå. Hittills har jag gjort det. Är tacksam för det.
Ja ja PO Tidström. Jag svamlar. Nu fick du en ping i nätscannen igen. Sorry for that som man sa på franska på sjuttonhundratalet. Litet fånigt sådär. Att lägga in några Engelska ord (som franska då). För att låta lite häftig. Ja och misslyckas svårt med det om texten läses hundra år senare. Det dras på smilband. Då när det är Kinesiskan eller Indiskan eller ett Afrikanskt språk som är på modet. Inget av det är PO Tidströms fel. Den gode mannen.
Men nu kod. Något måste man ju tror på. Varför inte ettor och nollor?