Det är svårare än man tror att få till ett blogginlägg varje dag. Det vet alla som har provat. Det ser så lätt ut. Lite text. Lite skitord. Klart. Men det är med bloggande som med byggande av pyramider. Sten skall läggas till sten. Det tar ett tag att få till något och man får ligga i. Anstränga sig. Vara flitig. Men som vanligt har de människor lättast som aldrig gör något alls. De är bäst på allt. Alltid. Så underbart enkelt de har det. “Ickegörarna”.
Jag jobbar. Eller “sitter hemma då”. Det blir saker i alla fall. Kanske inte uppskattat av så många. Men ändå. Är saker alltid bättre för att massorna hyllar? Kanske. Kanske inte. Man pratar om Beatles på radion idag. Säger att de skulle ha haft det svårare idag. Man fattar inget. Dom där grabbarna röjde vägen för det som finns idag. Det är en skillnad. Men som vanligt så tror de som går i andras fotspår att vägen alltid har gått där. Ser inte det disruptiva. Grejen är att om Beatles har kommit idag så hade det spelat en annan musik. De var revolutionen. Tillsammans med andra. Problemet idag är att det inte finns någon revolution. Bara likformighet. Foten börjar sällan ens att röra sig. Den som skall stampa takten. Men en dag kommer det nya. Då är inte snygg länge lika med bra. Nödvändigtvis.
Tackar nej till radio för att jag kan. Nöjd med det.
Ny hårdvara in “the works” idag. Ja du noterade väl de tuffa orden. Som visar att en ocool gubbe verkligen är med. Jojo. Kan slänga in några coola engelska ord ibland. Snart skaffar jag hatt som C. Då skall ni se på fan.
Men nu tänker jag ta turen över källaren (fylla pellets) och sen upp (läsa) och sova. Imorgon är en annan dag.