Teflonavlägsnar mig som en fettcell

Ljusdal idag. K skulle på möte med biblioteksfolket. Jag fixar lite annat och sitter sedan i bilen i fyra timmar. Väntar och väntar. Fast jag har såklart block, penna och en bok med mig. SQLite3. Läser på. Funderar. Antecknar. Men borde såklart valt ett café och atmosfär istället för den urtråkiga bilen. Får bli ändring på det nästa gång. Ingen endast en i världen tycker väl att jag sittandes där i bilen till ingen nytta är till mindre nytta där än sittandes här. Man “sitter hemma”. Kan inte annat. Jo när man sitter i bilen. Men det ser lika illa ut.

Men jag lär mig saker idag också. Nån ide dyker upp. Får lite kaffe. Köper en bulle. Köper kattmat. Söker blixtlås till blixtlåstrasiga jeans. Som jag inte hittar blixtlås till. Ser på folk. Världen är full av dom. Faktiskt. Jag är nyfiken på var och en och av deras liv. Vill höra deras historia. I stort och i smått.  Får jag inte höra historierna så fantiserar jag ihop dem istället. Sån är jag nu ändå. Fast det blev mindre sådant idag. Regnet strilade och forsade ner. Man såg inte så mycket folk. Kanske bäst så. Egentligen är det väl skönt med regn. Sommar.

Hemåt blir det när K är klar. Hon fullärd. Nästan. Kanske. När vi kör uppåt backarna  och riktning hemåt börjar det snöa. Los är snösäkert. Men jag misströstar inte. Det är April. Det hör till. Det skall vara precis sådär. Också blöt snö tar med sig liggande snö. Det vet man ju. Blöt snö är som en femtekolonnare i Kung Bores arme. Den nästlar sig in och skapar vår snabbare. Gör is porös och lättsmält. Så man får hurra inte gråta.

Skriver manual resten av dan. Det ligger i facket “det tråkigaste som finns”. Men är såklart inte så farligt ändå. Man knappar ju på. Hur många ord har jag skrivit nu som aldrig blivit lästa? Man kan undra. Men inte tänka för länge på det så att man misströstar. Fast man borde. Ge upp. Surfa på fejjan resten av livet. Tycka det är bra. Bättre än TV.

Vänskapskorruption är det värst jag vet. Mer idag. Skatteverket. En del bygger samhället andra river det med girighet. Men de finns i båda ändarna. Bidragstagare som aldrig försöker bli eller vara annat finns det också. Ja och så de där högst upp. Tillsammans gör dom så att de som verkligen behöver inte får. Det krackelerande hjulet. Romarrikets fall. Ett unikt samhällssystem faller samman. Den Svenska modellen. Urholkas av girigheten. Men Tage Erlander nämnde det där redan på sin tid. “De som får det bra vill ha mer”. Jävlar vad rätt han fick. De blev moderater nästan hela bunten. Moderat har jag aldrig blivit. Eller varit. Däremot Liberal. När de försökte passa in sig där mitt emellan. Just där socialdemokratin borde vara. Men nu  när det heter Liberalerna så är de såklart inte så mycket liberaler längre. “Krig är fred”. Orden betyder inget längre. I alla fall inte samma sak som förr.

Men vänstern tycker allt som alla andra gör är skit. Det är det enda de får fram. Synd. Vore bättre om de kom med visioner om ett bättre samhälle. Är väl de enda som skulle kunna göra det idag på ett trovärdigt sätt. Istället tycker och uttrycker de med kraft hur fel alla andra gör. Oklart vad de själva gör och vill göra.

Socialdemokratin är väl vänskapskorruption. Eller kanske all politik. Smutsigt. Skit som inte tvål biter på. Jag blir bara trött på att se alla ryggdunkningar. Teflonavlägsnar mig som en fettcell.

Men lägga sig bör man. Det gör man. Annars… Men läsa först. Skiter i att fylla pellets. Det är ändå vårt. Plusgrader fortfarande. De forsar inte in i pannan längre. Ja trött är jag. Men har sovit hårdare än vanligt ett tag. Men pollen gissar jag. Faller en faller alla och först faller jag. Men det går att leva med. Inga anti histaminer här inte. Vägrar tills det inte går längre.  Blodtrycket var bra förresten. Japp. Akutsköterskan kollade. Min doktor får rapport. Hotar med vinterbad om för högt. På recept. Galning. Hummar väl nu. Men den bästa läkare jag haft. Den enda jag låtit stoppa ett fingrar in i anus. Det är inte lätt att vara läkare heller. Efter det måste man konstatera att just det är ett faktum.

Men godnatt nu. Fån en ocool gubbe på en kulle i Los då alltså. Här utanför på kullen  har vi fått LED belysning på stolparna. Natriumbelysningen ett minne blott. Världen blev vit istället för gul. Så mycket man får vara med om. Som barn fascinerades jag av det där gula ljuset i Stockholm. I Edsbyn fanns inte dess like. Det enda som är konstant är förändringen. Deriveringsliv. Japp. Så då går vi till vila.