Var gör man av sina lästa böcker? Ja den fysiska boken an man sätta i bokhyllan bland de andra tvåtusen volymerna. Men upplevelsen av den. Läshistorien. Är den värd att läsa eller inte? Ja, om man inte har en blogg alltså. Helvete liksom. Man åker dit. Måste skriva fast ingen läser igen. För att hela mitt liv är sådant. Är och har alltid varit.
Alltså präster och kyrka… De intresserar mig inte nämnvärt. De har och står fortfarande för så mycket förtryck och ont. I alla dess former. Så en bok där en präst och hans fru har huvudrollen får mig att tveka. Att den sen är skriven på ett lite udda språk, ett språk jag gissar är finlandssvenska, gör inte min skepsis mindre.
Men när man läst ut den så sitter den kvar inom en. Ja som en bra bok skall. Man känner öarnas folk lite mer. Man har fått inblickar i saker man inte hade en aning om. Precis som det är meningen med själva läsandet. Så OK då. Man kan läsa om präster också. Till och med om en massa kyrkliga bestyr. Ja och få behållning av det. Just därför att präster också är människor. En bok om livet blir det. Det är det det är den mesta läsningen. Och livet gillar jag. Också andras liv. Så japp det här ärr en bra bok. Så läs den!