Torsdag. Tyckte det var alldeles nyss jag skrev “Måndag” här på bloggen. Livet rusar fram med mig som alltid. Kanske har det att göra med två kvällar framför tv’n. Kasta-bort-kvällar. Det är inte vanligt. Men sker ibland. Seriemaraton. “Manhattan” just nu. Jag är nämligen lagom ur slag. Skyller på al-pollen. Men det kan vara “gammeln”. Denne alltid närvarande “gammel” nu för tiden.
Jag borde städa. Det är min uppgift. Idag på torsdag helst då. K har ledigt på fredagar och bör få ha just ledigt. Men går upp med föresatsen att ta tag i det där. Men ger mig. NEJ. Inte idag. Orkar inte. Vill inte. Vi får leva med lorten en vecka. Den som ändå inte syns så tydligt om man kisar. Så man får kisa. En vecka skall det väl gå för sig. Får man hoppas. Dammråttorna får man väl rafsa ihop med näven. Om man nu ser dem. Om man kisar alltså.
Det snöar ute. Ymnigt. Det har det gjort större delen av veckan. Tack och lov smälter snön så fort det blir en stunds uppehåll i snöandet. Det är ändå en plusgrad och marken är varmare än så. En plusgrad smälter också den fruset vatten. Men man får stå ut. Redan på lördag vänder det mot bättre tider. Förhoppningsvis håller sig vändningen kvar om rätt sida av tioplusgradersstrecket.
Så man borde gå upp och slänga sig på soffan och dra täcket över sig. Bara ligga där och vänta ut livet. Kanske göra det med en bok dock. Den är bra den jag just nu läser. Men man sitter här på kontoret såklart. Kontoret jag gillar så mycket. Men det som just nu är som en trög gegga av “vad spelar det för roll”. Tråkigt. Tråkig programmering. Urtråkigt.
En promenad skulle kunna hjälpa. Men, plus en, snöväder och al-pollen. Man behöver inte leta ursäkter. De är hur som helst inte långt borta annars heller, ursäkterna, de som får en att stanna inne.
Ja jävlar!
Hungrig dessutom. Åt frukost nyss. Vafan. Men borde alltså jobba. Ja nu. Ta tag i saker. Gäspa en gång och köra igång sen. Hur tråkigt det än är det jag har att göra. Hur kan programmering vara tråkigare än bokföring? Ibland. Tack och lov bara ibland. Man borde göra som alla andra. Bara gör det roliga, posta på socialt medium, skita i det sedan. Ge upp det där löjliga målet “klar”. Skippa i resten.
Winnerbäck sjunger att han köpt en bil. Kul för honom. Tycker han är värd den dessutom. Ja det tycker jag. I musikkretsar ses han på med tveksamhet. Det finns andra gudar där. Men jag gillar honom. Kan inte hjälpa det. Jag är inte med i musikkretsen. Kan vara därför.
Winnerbäck följs av jävligt dålig reklam. Man kräks. Nästan. Om man orkade skulle man nu gjort det. Men nu orkar man inte. Man gäspar istället. Men kanske behöver man inte göra bra. Göra bra reklam alltså. Kanske säljer det ändå. Vad vet jag? Jag vet inte mycket. De smarta bor inte här. De bor nog i Stockholm eller New York eller i Silicon Valley. I alla fall var det någon som på allvar trodde det. Att det var skillnad. Idiot!
Ögonen rinner. Grusiga. Snorar. H E L V E T E S H E L V E T E
Ähhhhh, jobbar ändå. Kör. Måste få bort det där tråkiga för att få göra roligt. Om det finns något roligt kvar. Gör det det? Eller är det bara en dröm?