Vi kör väl en dag till med CSS, Javascript och HTML5. Blir illamående bara av att tänka på det. Ja, eller får ryggskott. I alla fall har jag sådana känningar.
Men solen skiner. Kontoret är varmt. Det lovas vår ute. De överoptimistiska skriker sommar. Som vanligt överdrivs det. Varmare än på länge blir det hur som. Fast regn tydligen också. Kanske. Man skall befinna sig i större stad och vandra runt och titta på alla vackra Svenska flickor som poppar upp likt vårblommor när den här första värmen kommer. Ja jag antar att det poppar fram en och annan grabb också. Jag ser dom inte. Det är flickorna som jag ser. Flickor i alla storlekar och åldrar. Det har med könet att göra för den som tycker illa vara. Mitt. Nordpol söker sydpol. Lagen. Men var är de under vintern. Man undrar. Det hände liksom bara en dag. Hela världen är full av vackra flickor. Se håller det i sig fram till sista september. Där borta någonstans börjar man undra vart de tog vägen?
Jodå det är se men inte röra. I min ålder. Som gift. Man får hoppas att frun tänker lika. Hon lyser hon med.
Jag bländas. Där jag sitter. Måste dra ner persienn. Det förstår alla att det tar emot. Man borde inte behöva det. Man borde ha friheten att välja. Bara sitta där och bländas av värmande vårsol. Bara för att det är skönt. Att man inte ser något på skärmen bara en petitess. Fast möjligen blir det lite tråkigt i längden. Att bara sitta där. Om bara solen rör sig. Det är nog inte för mig. Sånt där.
Kortmeningarna håller i sig. Irriterar säkert någon. Men jag gillar det. Ja gillar det ännu mer om det irriterar någon. Man blir sådan när man passerat fyrtio. I ökande grad. Vrång. Vroooooomvrång. Folk håller sig undan från en. Tacka för det.
Jag har alltså ont i ryggen. Eller håller på att få. Fast det behöver vi inte prata mer om här. Om vi nu pratar. Envägskommunikation det här. Jag skriver. Ingen läser. Ja, ingen kommunikation alls. Egentligen. Ord ut i /dev/null. Terapikanalen Man kan sända mycket ut ditåt. Hela filmer, böcker, program och allt möjligt. Borta är det. Sen. Oundvikligen borta. Finns inte ett spår kvar av det sen. Fungerar säkert med krämpor också. Se där. Nu slank mitt ryggont rakt in i /dev/null. Bara sådär. Bra grejer! Underskattat. Som det mesta som är riktigt bra. Man borde börja göra affärer baserade på /dev/null.
Hur som helst eller “hursomhelst” så känns det som om jag kan klara av den dag med CSS, Javascript och HTML5 just idag. Skriver man CSSS så blir det liksom Sovjetiskt förresten. Men det var ju något annat. Fast lika avskräckande. Det är en röra. DOM träd. Bara det. Det är annat än våra skogar. Hej och hå. Fast rätt smart ändå. Det är jag som är den motvillige. Som inte vill lära mig det här. Jag har annat jag vill lära mig. Har för lite tid. Är för gammal Ja tycker att någon som redan kan det borde göra det för att det blir ett bättre slutresultat. Men världen fungerar inte så. Man får hugga i. Det lärde jag mig tidigt om det skulle bli någon Majkase. Man fick börja samla i februari. Veckan före Valborg anslöt alla andra. La dit de sista tio procenten och tog äran för jobbet. Världen fungerar på det sättet. Det är bra att lära sig det. Eller möjligen skita i det och göra så lite som möjligt. Då slipper man bli besviken.
Nu skall jag promenera en sväng. För ryggen och för freden. Kanske möter jag herr eller fru björn. Gott om inte barnen är med. Björnbarnen. Då brukar det bli så kittsligt då. Överbeskyddande föräldrar handlar det om. Mammor. Det pratas om björn i varje trädgård här nu. Fågelmatsätare. Talgbollsfavoriter. Björnspår utanför dörren. Som här. Kan inte säga att jag ogillar. Det är lite mysigt. Tills man blir uppäten. Ja eller någon annan blir det. Men det brukar bara drabba jägare det där. Skall det nu vara jämvikt i världen så gör det inte så mycket då. Det är nästan bra. I alla fall för jämvikten.