En till dag ute i det fria som en fri man. Beskärning av äppelträd. En rolig syssla. Lite som att klippa hår fast grenar istället för hårstrån då istället. Resultatet är överväldigande. Träd som klipps ner blir större, ja det är egentligen underligt, och får mer frukt, vilket däremot kanske inte är så underligt.
Stekhett idag. Brunbränd. D vitaminiserad. En skön dag.
Nu sitter jag här inne på kontoret. Min vecka har startat eller startar i alla fall gör den det om en stund. Från det verkliga in i det konstgjorda och halv/icke verkliga. Men det skall göras. Det skall fixas. Målet är nirvana alltså “klart”. Men efter en sådan här helg skulle man kunna tänka sig att ge fan i det här knappandet. Men kan jag det!?
Vitsippor. Blåsippor. Björkar på väg att slå ut. Allt på samma gång. Som en explosion. Man häpnar. Jag häpnar. Kan inte annat.
Måste fram med motorsåg. Kapa upp. Men har bara en trehundrakronors elvariant. En som inte mäktar med så mycket. Det gör iof inte jag heller. Axel värker efter en sådan här dag. Som om den inte gjorde det annars. Fast jag mest använde vänstern och låter högern dinglande hänga med. Konstaterar bara. Att det gör ont. Alltid numera. Någonstans. Men fallna träd måste bort. Helst skulle det röjas också. Nu i det fönster som finns för sådant.
Men det blir väl fler år för sådant. Man måste tänks så. Om man är som mig. Det får bli ett annat år. I alla fall tills man står där och inser att det inte blir fler. Då kan jag ge mig. Sluta tro att det skall hända. Att det skall bli av. Då först ger jag mig. Tro inte att allt det där som är kvar att göra kommer att göras. Att andra får ta över.
Men enkeltid och enkelliv nu. I alla fall enklare. Hulken vilar och bidar sin tid. Han har inget val. Ingen pellets fylls på. Fångad. Inlåst. Marginalliserad. Men det blir såklart kalla perioder under maj också. Som det alltid blir. Maj är som livet. Upp och ner. Det finns något också i de små sakerna. Om man orkar titta efter dem. Men man blir såklart så tillpoffade av de stora. Som dagar som den här.
Fler och fler får tydligen sina nyheter från Facebook, Instagram, Twitter och andra social media idag. Skrämmer mig till vanvett. En hög med kattungegullemänniskor. Kortmeningsfolket. De som inte orkar ta sig bakom de braskande rubrikerna längre. Finstiltblinda. Ständigt upprörda, men bara under fem minuter åt gången. Avklarat och glömt med en “like” eller ett hjärta. HJÄÄÄÄÄÄÄLP. När går nästa resa bort.