Det finns fortfarande de som tycker att företagare skall sättas åt. Jag förvånas över det. Att dessa människor likt dinosaurierna inte dött ut vid det här laget. Jodå jag kan förstå de med kooperativt ägande som ideologi. Just de tankarna är faktiskt tilltalande och jag tror att de skulle kunna fungera om människan inte var den hon var. Ja och det fungerar ibland till och med. I mindre sammanhang. Men det finns alltid de som bara åker med och så finns det dom som bryter nya vägar. Både behöves, naturligtvis, förstå mig rätt. Men om vi nu bor i en värld där skatter och avgifter, som alltså har sitt ursprung i företagen, är det som finansierar välfärden och samhällsbygget, ja då måste man omfamna företagandet. Det finns liksom inget annat sätt. Jag gillar Sveriges medelväg. Mitt emellan socialismen och kapitalismen. Den som blivit mer högerinriktad nu senare. Jag vill tillbaks till det där jämviktstillståndet. Där finns välmåendet för oss alla, inte välmåendet för endast ett fåtal. Det som var den Svenska modellen.
När vi i början av 80-talet, vid sidan av studier, körde företag, så var det väldigt tydligt att skattemyndigheten och företagen stod på varsin sida av barrikaderna. Skatteverket var en indrivare av skatter, inte en serviceinrättning. Nu idag är det en helt annan sak. Skatteverket servar företag och oftast är kontakten med dem inte alls oangenäm. Det är nämligen så att de flesta företagaranda inte alls har ett problem med skatterna. De, liksom andra medborgare, tror på den modell för samhällsbygge som vi har, och vill och accepterar att de är bärarna av den tillsammans med anställda som i sin tur delar med sig en del av sina inkomster. Ursprunget är ändå företagen. Det går inte att komma ifrån. Varenda lönekrona. Sen finns det såklart undantag. De giriga som vill ha mer, fuskarna. Men de flesta är inte sådana. Den som tror det har fått det hela om bakfoten. Så därför är det oerhört konstigt när människor inte förstår det där. Ja och att man fortfarande möter dem och att de är livs levande. Urtidsdjur såklart. Borde hållas som sådana och inte sticka fram trynena i nutid.
Regnsjukt ute, men inte regn just nu. Åskmuller i natt. K hörde, jag snarkade och sov och fick det återberättat. Fördelen med att vara gift. Alltid är det någon av oss som ser eller hör. Bra liksom dåligt.
Helgen har varit vilsam. Eller snarare, jag har vilat i helgen. Inte jobbat. Det är skillnad. Utvilad. Icke.
Suget efter andra länder och andra platser, nya upplevelser drar i mig fortfarande. Men här sitter man såklart. Fastlåst. Kan inte annat. Synd. Ja det måste man konstatera.
Men vi går mot sommar. Det är ett under. En annan sak att konstatera. Härlig tid. Kort. Intensiv. Dags att skärpa sig nu om man skall hinna med. Njuta. För man behöver ta in den där tiden. Suga åt sig värmen, dofterna och ljuden. Så att man klarar en lång vinter till. Den som onekligen kommer efter en sommar. Men man får skjuta undan den tanken nu. Först sommar. Barfota. Enklare tider. Det där andra kommer över oss vad det lider ändå.
Men dags att ta tag i papper här. En sådan där pappervändardag helt enkelt. De som tillhör företagandet. Men det fungerar. Är kanske inte det roligaste man kan hålla på med. Men just den där toppen av ROLIGT är så liten ändå. Det mesta man gör handlar ändå om sådant man inte diggar skallen av sig för att få göra. Så papper gör ingen skillnad. Ändå funderar jag på att lägga av. Ge upp. Retirera från stridszonerna. Om jag nu kan. Kanske blir det här det sista året som företagare. Vi får se.