Regnet det bara öser ner. “Varning för stora mängder regn” skriker de lokala rubrikerna ut. Hälften av det passerar vår källare i sin väg ned för kullen. Det finns behov av dränering och det behovet har säkert funnits tjugo år innan vi flyttade hit.
Det är alltid kris, varning, stora ord för allt som händer nu för tiden. Det regnade förut också, och stormade men krigsrubrikerna kom möjligen efteråt. Inte en dag före som nu för tiden. Dramaturgi tillämpas på livet. Allt görs för att vi inte skall leva i nuet. Känslorna för “ingenting” blir de starkaste. När saker och ting verkligen händer är folk som vilken valiumfullproppad zombie som helst. Upplevelsen klarades av före. Klimax var igår. Det var liksom inte ens i närheten av vad som utlovades, då, innan, med största font och litervis med ink.
Jag skiter oftast i det där. Men åker dit ibland som alla andra. Såkart. Vi är ändå ganska samma och lika. Till och med jag är någorlunda mänsklig. En idiot men människa.
Här skall det städas idag. Jodå det fungerar. I alla fall om alternativet är att avstämma böcker. Det jag borde ha gjort klart igår. Hade såklart gjort klart igår om jag ansträngt mig det minsta lilla och inte letat andra saker som “måste” fixas. Inte bra. Men vanligt när det gäller de tråkigaste sakerna.
Fem grader ute. Och regn alltså. Finväder på måndag utlovas. Vi håller ut. Det är ändå tio ggr varmare i år än under förra våren. Kallvåren. Men den har alla glömt. Jag är glad att jag han klippa gräset. Innan. Istället för efter.
Tekopp bredvid mig. Modell mindre. Handlar om rutiner och någon slags mysfaktor. Det är konstigt hur man kan hamna i stämning av en kopp te på morgonen, ja, eller den där kaffekoppen efter lunch. Min äldste son hinkar kaffe. Litervis. Som jag gjorde förr. Från morgon till kväll. Matematiken kräver det. Koncentration. Svårt. Precis som min kod gjorde förr. Lättare dock. Landet och vetenskapen är byggt på miljarder svalda munnar med bittert kaffe. Sverige. Kaffeälskarlandet. Så jag dricker te.
Får lite grejer från en kille i Stockholm. Snygg 3D utskriven låda. Proffsigt. Men kunskap, resurser och rätt folk omkring sig kan man skapa underverk. Så det kan inte jag. Har bara kunskap. Här är den inget värd.
“Det spelar ingen roll om det funkar bara det skapar rubriker” sa någon. Jag köper inte det där. Den kortvariga roffa-åt-sig modellen. Det riktiga vinner i längden. Sällan dock de som jobbar med det riktiga. Belöningarna är ofta postuma. Själv har jag inga problem med det.
Ibland kan man inte dö för att de levande behöver en.
En klunk te. Laddar. Dammsugarladdar. Kroppen. Psyket. Man får stänga av för att göra det monotona, vanliga. Inte fundera så mycket. Göra. Spotify, hörlurar och sen går det som en dans. Ja, det går. Inte kul, men överlevnadsbart. Tänker man efter, ser tillbaks, är det mycket i livet som legat där på den nivån. Ja jag tror det är så i de flesta liv. Ja stjärnornas också. Det är jävligt lite glamour. Totalt sett.
Fast då så. Dags att göra något. Sätta fart. Klara av. Om det skall bli gjort, bli klart, avslutas.