Jakarandaträdets barn av Sahar Delijani
Oj vad jag gillar den här boken när jag börjar läsa den. Historien om revolutionens barn i Iran. Hur de progressiva fängslas och de religiösa tar över hela revolutionen. Det är precis sådär som en bok helst skall vara. En bra historia kring något man lär sig något nytt om.
Men någonstans kring mitten mattas den av. Och vid tre fjärdedelar ger jag upp. Det fungerar inte längre. Ovanligt för mig. Det är sällan jag ger upp en bok men här känns det som jag inte har tid att läsa vidare eftersom texten inte längre tillför något.
Jag kommer aldrig att få veta om jag la undan den för tidigt.