Vaknar till ännu en dag utan löning på det gemensamma kontot. Det börjar bli besvärligt. Lönekontoret svarar inte. Återkommer inte efter lämnade meddelanden. Vad är detta? Dags för chefer och fack antar jag. Det här liknar inget annat.
Det är sommar här på kullen. Alla fönster öppna. Jag barfota. Fågelsång. Underbart. Enkelt liv.
Onsdag är det. Mitt i veckan. En dag till att jobba efter den här. Fredag får bli ledig. K har alltid lediga fredagar. Numera. Gör sitt i början av veckan. Nationaldag på måndag. Ledig dag det också. Inte mer. I alla fall för mig. Det nationalistiska har ingen plats i mitt hjärta. Jag är världsmedborgare. Men gillar det vi kallar “Svenskt” lika mycket som vem som helst annars. Såklart. Vem kan låta bli? Det utesluter bara inte att jag också gillar annat. De vi kallar “osvenskt”.
Men det skall arbetas idag. Jag blir bara så störd av strul. Tappar koncentrationen. Hänger upp mig på skiten. Det blir inget gjort. Inte på riktigt. Kommer inte ner i det koncentrerade. Sen blir jag irriterad på det. Ja och det blir det såklart inte bättre av. Så dubbelsur blir jag. Låt det bara flyta på liksom. Begär ändå inte så jävla mycket.
Men man får väl försöka. Starta upp och stirra på kodraderna i värsta fall. Som igår. Mer eller mindre i alla fall. Öppna fönster och fågelsång hjälper hursomhelst en del.