En pojke. Fattig. Utan mat. Afrika. Han får två klubbor av en soldat. Lollipops. Han stoppar den ena i munnen. Lyser upp. En fotograf går nära och tar en bild. Pojken erbjuder fotografen den andra klubban. Han har ju två…
Lite av det där hände här igår. Som små smultron trär man upp människors välvilja på ett strå. Lever på det goda länge, länge, länge…
Jodå, det löst sig igår. Pengar ramlade in på kontot. Lönedags. Visst nästan en vecka efter alla andra, men ändå. Ja pengarna låg inte särskilt länge på kontot. Andra behöver dom bättre. Tydligen. Ja, som för de flesta. Vad handlade det om då? Jo, K har två jobb. Ett på 80% och ett på 20%. “Hur skriver man en lönespecifikation då?”. Jo det blir så svårt så att man tar semester efter att ha skrivet en specifikation där K blir skyldig en halv lön. Väl medveten skall nämnas om att man gjort fel. Sen när man kommer hem från den så har man så mycket att göra att man glömmer borta att lösa det där “problemet”. Inkompetens. Hur mycket kan det finnas i världen? Om någon ändå sa “ursäkta”.
Här, fågelsång, sol, bara fötter och naturligtvis öppna fönster. Just det senare får till följd att precis allt på kontoret är täkt med en tunt lager pollen. Men är det sommar så är det. Ja och nu är det sommar.
Förr kunde man säga att något innehöll en transistor. Ja, det betydde att det var en bra apparat. Innehöll den två så var den bättre, tre ännu bättre. Osv. Ja ni fattar. Nu för tiden är det “kvantfysik” som gäller. Nämns det i anslutning till vad som helst så gör det både den som nämner det och den som omnämns smartare. Funkar inte det kan man dra till med Stephen Hawking.
Jag protesterar.
Såklart.
Men metoden kommer inte att användas mindre för den skull.
Såklart.
Men mitt sinne lugnare idag alltså. Jag tror att jag skall kunna arbeta idag. Behöver verkligen det där att åka in i Åkes värld nu för att läka. Ja om nu det jag gör kan kallas “arbete”.
Ja det är där jag är nu. Jag skall skutta in i mitt. Med fönstren öppna kan man iof bara sitta här och lyssna. Fågelsång. Full kör. Mer än på många, många år. Ljuvligt. Men att bara sitta där blir tråkigt i längden. Man tröttnar på det statiska. Det vegetativa. Nä jobba nu, sända en tanke till havet som suger i mig, sen jobba igen. Så får det bli.