Kvinnan i rummet av Jussi Adler Olsen
Japp deckare. Ibland är det det man vill ha. Skriven på en vecka, läst på några timmar. Ungefär så. Men lättsmält. Lättuggat. Lättutskitet. Omöjlig att minnas att man läste ett år senare. Det är så det är med den här boken. Man tar in, hänger med, till och med gillar, ja och det är spännande, och ja den har nog ändå tagit mer än en vecka att skriva, man känner det rätta antipatierna och “tycker synd om” på rätt ställen. Välskriven definitivt, utan att överraska. Som varje välsäljande deckare skall vara av idag. Strömlinjeformat. Kallades kiosklitteratur när jag var ung. Massproducerad smörja då. Dollarfabriker idag.
Men jag har två till böcker i den här serien. Plockade på mig dom när jag fick “känna mig som en miljonär under en dag”. Ja det hette så. Köpmannaföreningens jippo som jag vann. Tusen kronor böcker. Japp av tjugofemtusen som skulle spenderas under några timmar. Borde väl ha blivit fler. Om man ser till böckernas betydelse i mitt liv. Ja och jag kommer läsa dom som är kvar också. Fast annat före. Men hängmatteböcker är det här definitivt.
Så alltså, läs, om du har tid att fördriva. Vill se en bok som spelas upp i ditt huvud som en film.