Morgon. Sommar. Om man vaknar först i familjen. Tystnaden. Ett hus som sover. Man själv är vaken. Matar katter. Äter frukost. Duschar. Brygger te. Sitter där ett tag. Ja en av de där sakerna jag tycker om med sommaren. Det är liksom bara fåglarna och jag. I hela världen. Ja, eller i alla fall är det tyst här på kullen. Som om världen inte vaknat.
En av de saker jag helt klart tycker bäst om med sommaren.
Helt klart. En upprepning, men en upprepning som tål att upprepas.
Om vi bott vid havet hade jag nog gått en promenad längs stranden vid just den här tiden. Innan alla andra vaknat. I Stockholm, staden, hade jag gått till bageriet och köpt en nyss bakad baguette. Innan frukost. Så de andra fick färskt bröd när de vaknade.
Fast det där sista är såklart inte sant. Jag har ett bageri hur nära som helst här. Inte går jag dit varje morgon och köper nybakt bröd. Eller för den skull tar jag inte heller en skogspromenad innan alla andra har vaknat. Skogen är havet här. Samma fast olika. Man fantiserar om vad man skall OM…
Men tanken tilltalar såklart.
Fast man tror och inbillar sig att man skulle gjort på anat sätt på annat ställe i annan tid.
På intet sätt förändrar det den känsla jag har för sommarmorgnar.
Fast när jag skriver det här sitter jag på kontoret såklart. Det är arbetsdag på gång. Men jag tillåter mig att finnas kvar i tankarna en stund. Skriver ner det som dyker upp. Självterapi kanske.
Det regnar när jag går ner för trapporna ner hit till min dag. Solen tittar fram lite försiktigt när jag sätter mig på väl insutten stol. Meteorologerna har fel. Eller möjligen är det deras datorer som har fel. Eller modeller gjorda av matematiker som min son. I grunden hans fel. Alltså. Skönt att ha någon att skylla på framöver. Här kommer det heta att “det är Jonas fel” att det inte blev sol när det lovades sådan. Alltid skönt att ha någon att skylla på. Räkna rätt för tusan. “Hur svårt kan det vara” säger vi som inte har en susning om hur komplexa vädersystemen är. Ändå är sannolikheten att vädret blir detsamma som det var igår rätt hög. Åtminstone det är inte så svårt.
Sälgar är ett av de vackraste träd som finns när de blir gamla. De ses som sly när de är små. Huggs ner med en slags vildhet. OGRÄS. SLY. SKALL BORT. Så många har aldrig sett och förstått hur vacker och mäktig en gammal sälg kan bli. Får aldrig den tid som allt levande behöver för att bevisa sitt värde. Jag skall bli sälgkramare när jag blir stor. Vårdar två här med mitt liv. K är för också. En förutsättning.
Jag behöver inga solglasögon från Ray-ban i år heller. Eller en krokodil på mina tröjor. Det där ger mig inte ett skit.Men tänk om det gjort det? Vad mycket enklare livet hade varit. Längtan efter ett par solglasögon och lyckan när man inghandlat dem och satt dem på näsan. Ja herre jävlar…
2 replies on “Jag skall bli sälgkramare”
Haha, det är väl inte mitt fel att gigantiska system av differentialekvationer är besvärliga, oförutsägbara, har strange/&kaotiska attraktorer, icke-analytiska lösningar. 🙂 Vet iaf att en på UU håller på att forska på en lösning till Stoke’s problem. Om denna lyckas kanske det kan underlätta väderfolket. 🙂
Japp ALLT är ditt fel. 😉