Studion, vattenhålet, större delen av dan. Öronen de yla. Precis som det skall vara alltså. Ingen gud nedsteg från himlen idag heller och gav mig ett gudomligt uppdrag. Nej jag väntade mig inte det heller. Men man vet aldrig. Förutsätter iof en gud. Ja och att jag skulle vara värdig ett uppdrag. Vilket jag sannolikt inte är. Jag är bara en vanlig gubbe. Men söker inte annat heller. Vill inte mer än det. Så gudarna blickar nog på er andra. Ni som är värdiga gudomliga uppdrag.
Det är i den moden jag sitter i studion. Den bästa. Det jag gör gör jag för att det är roligt. Bara för det. Ute regnar det. En förutsättning för innesittande utan arbete. Tack regn. Det behövs för växternas överlevnad och för min överlevnad.
Fast man borde såklart ha ambitioner. Ambitioner med det man gör. En vilja till berömmelse eller i alla fall en vilja till att tjäna storkovan. Den som ger ännu större hus och bilar med muller och glansig lack och resor till jordens alla hörn. Men det verkar så jobbigt. Tröttsamt rent utav. I alla fall ur en gammal gubbes perspektiv. Andra får nog ta det där. Jag är nöjd om jag får vare en som fanns på jorden ett tag och sen försvann.
Fast nu säger K att det är mat. Den som följs av grön soffa och något uppletat på Netflix. Vila.Inför morgondagen. Då skall vi ut och stjäla svarta vinbärsblad till saft. Det är ungefär så brottsliga vi blir. En kupp varje sommar från ödehusets tomt. Ja fy ja…