Varmt här på kullen. Sköööööönt. Ändå hör jag några tanter på affären utgjuta sig över höstkylan. Frystanter. Gnälltanter. Eller fryslortar som är mer frusna än jag är. Det är det där med att gå i andras skor. Själv tycker jag alltså att det är skönt. Yngste sonen att det för varmt. K njuter. Semester. Ja och tanterna då som fryser. Olika är bra, ja om inte bäst.
Bokfört och klar. Nästa rapporttillfälle ligger bortåt september. Eoner av tid till dess alltså. Skönt. Man vandrar enklare på jorden. Kan återvända till de verkliga uppgifterna. Ta krafttag. Nästa vecka prognostiseras regn. Programmerarväder. K som har en semestervecka, skulle kanske önska sig annat. Men det finns böcker. En hög. Hon klarar sig. Det vet hon, det vet jag.
I Los hälsar man sällan glatt på varandra. Ja eller också är det bara mig man inte hälsar glatt på. Man visar upp en butter min. Man tror att det är surmulna finnmarksbor som bor här. Men börjar man prata med dom där sura minerna visar det sig att det inte alls är sådana buttra personer där bakom själva minen. Då spricker de nämligen upp som stenar av dynamit och blir till vanliga människor. Ibland både skrattande och leende. Lite fascinerande är det allt. Tycker jag – fortfarande – efter trettio år.
Sover en hel natt. Jodå vaknar vid fem. Men vänder mig på andra sidan och somnar snart om med katten frasse och hans inte helt fördelaktiga andedräkt – tänk nyss äten råtta – i ansiktet. Tämligen utvilad idag alltså. Möjligen somnar jag på soffan lik förbaskat ikväll. Men skall försöka hålla mig.
Köpte chips på affären. Tycker egentligen inte så mycket om chips. Fast chips är förbaskat gott. Men fett. Och äckligt. Alltså. Ändå kommer den där påsen att ätas upp ikväll. En stor del hamnar i min mage. Fast jag alltså hatar chips. För att dom är äckliga. Man förstår inte själv. Så varför skall du förstå. Tänk inte mer på det där. Samma nivå som kvantfysik. Ungefär. Det krävs diffekvationer av grader som ännu inte är kända för att lösa.
När löste man en differentialekvation sist?
Det var ett tag sedan.
Man befinner sig längre från han/hon/det/gud nu än man gjorde förr.
Fast det finns de som frågar: “Vad är en differentialekvation?”
De är liksom en annan sorts människor. En sort man inte behöver ta riktigt på allvar. De må ha åsikter. Men fel i allt. Såklart.
Ute hör jag att dom pratar om den Ryska sekatören. Inköpt på överskottslagret i Solna någon gång på 80-talet. Svenska försvaret sålde ut överskott där. Varför det sålde Ryska sekatörer är oklart. Tror det handlar om en mycket genomtänkt och smart list av det Svenska försvaret. En vi nanliga inte förstår oss på. Hur det nu är med den saken så hänger den där sekatören med fortfarande. Är den bästa vi har också idag trotts inköp av flera andra över åren. Så den är värd att pratas om. Tydligen klipper Niklas döda grenar på den gamla damen. Körsbärsträdet. K ligger i hängmattan. Sa jag att hon har semester? Det har inte Niklas.
Inte jag heller.
Men det beror alltså på vem man frågar.
Jag lägger mig inte i.
Sådant.
Ulf Lundell spelar inte i Hälsingland i år. Fast han borde. Det finns dom som tycker det. Andra gör det dock inte. Jag lägger mig inte i det heller. Men musik finns det i Hälsingland. Hav, sjöar, skog, forsar och berg också. Japp det vackraste landskapet. Såklart. Fast det är ju såklart för att man är präglad. Fastlimmad i en tall som sen stucket ner sina rötter djupt ner i moränen för att aldrig komma oss igen. Ändå längtar jag bort. Varje dag.
Det är något fel på mig.
Hönshus. Växthus. Terass istället för balkongerna. Saker på önskelistan Vill ha grejer. Kanske en dag. Kanske inte.
Nu skall jag jobba någon timme. Sen göra helg. Köra framåt söndagkväll igen. Bara för jag kan liksom. Det är som Björn Borg med bollen mot garageporten. Man får slå boll efter boll mot den där porten om det skall bli bra. Ja eller bättre. Det finns inga genvägar. Sorry folks!