Söndag

Jodå, Söndag. Skall ut och klippa gräsmattan snart. Har inget problem med att gå efter den där mördarmaskinen i två timmar. Hörlurar, lite gammal musik, sen kan jag gå till världens ände. Men slött annars, det blev inte mycket igår, mening var att gräset skulle klippas då, men god bok och soffa istället. Som en annan Kronblom. Fast trött och behövde det där. Inbillar jag mig. Fast jag kanske egentligen mycket hellre behövt en löpartur. Eller nått. Fast jag gett upp sådant där som löpning. Varför då liksom? Mitt avtal med han/hon/det/gud är att leva så länge jag lever. Inte mer. Inte mindre. Men sommar hörrni. Visst är det väl jävligt fantastiskt. Och gratis, och skönt och en tid man borde låta bli och jobba helt under. Bara njuta av. Kasta sig i närmaste vattendrag. Hissa segel på båt som tar en dit man inte trodde en båt inte kan ta en. Höra musiken som studsar mellan dalgångarna. Skratten från festen. Den man visserligen inte är bjuden på men ändå. Grilldofterna. Ja smakerna. Jordgubbar. Smultronröda läppar som man får kyssa. Ja helvete. Man borde låta gräset växa. Bara finnas i det där. Slänga sig i hängmattan.