Problemet med att kunna skriva bra är att man skämmer bort sina läsare. Ja och Jojo kan skiva bra. Skitbra. Men här steppar hon ner tre fyra steg. Tycker jag då. Det är inte dåligt. Långt därifrån. Men inte Jojo nivå heller.
Nu skippar jag gräsklippningen under lördagen och läser en här boken istället. Ja och jag somnar inte förrän jag läst ut den på lördag natt när det redan är ljust ute. Det var ett tag sen faktiskt jag läst på så. Vanligt förr dock. Men just det säger också en del om boken.
Så något har den alltså. Annars skulle jag definitivt inte läst den klart. Så fungerar ju jag. Det är inte svårare än så.
Men nja… “Livet efter dig“ står sig bra och bättre utan den här uppföljaren. Enough is enough ibland liksom. Men har du en dag, ja och det regnar, och du vill må gott och ha något till pralinerna så kan du hugga in på den här boken. Du blir inte besviken. Knappast upplyft heller.