Regnvädersdag. Jobbdag alltså. Och jag jobbar. Men det är inte med den vanliga koncentrationen. Men det är som det är. Framåt går det i alla fall även om det tycks röra sig däråt med snigelfart.
Jag behöver komma loss.
En bekant rör sig genom Sverige med lätthet nu i dagarna. Semester. Jag följer lite (positivt) avundsjuk de olika stoppen. Precis vad vi skulle behöva göra också såklart. Komma bort. Komma ut. Känna friheten. Jag vet ju att det är där skon klämmer just nu. Man måste åka bort ibland för att känna att hemma är bäst. För så blir det nästan alltid när man reser bort. Det är skönt att komma hem. Fast egentligen är jag en sådan som kan leva gott precis där min hatt läggs. Fast det nog mer handlar om där min dator är inkopplad eftersom hatt saknas. Jag har inget utvecklat rotsystem någonstans längre sedan jag flyttade från Edsbyn. Ensam kommer jag känna mig var jag än befinner mig. Egentligen är det rätt sorgligt att det är så. Fast inget att grina för. Såklart.
Men i år blir vi hemma. Bara hemma. Man får hoppas på kusten och Hölick. Mer blir det definitivt inte. Fast det duger såklart. En isglass och havet och man är i mål.
Fast jag är bjuden på fest i slutet på månaden. JAG! Jojo. Det hör inte till vanligheterna. En gammal kompis från förr som fyller jämt. De skall gratuleras och pratas minnen. Vi har inte setts på 39 år. Han vet inte att vi kommer några stycken. Hans fru har arrangerat alltihop bakom hans rygg. Stackarn. Jag skulle inte vilja vara med om dylikt. ALDRIG! Men hon vet förhoppningsvis vad hon gör hans kvinna. Nej henne kände jag inte förr. Tror jag. Hur som helst frågade hon om jag ville komma. Ja och för en gång skull svarade jag ja. Inte heller det hör till vanligheterna.
Vänner från förr finns företrädesvis i Edsbyn. Som i det här fallet då.
Det är lustigt att jag sitter och skriver det här. Trotts att det saknar mening, är ett oerhört slöseri med värdefull tid och inte ger ens mig speciellt mycket. Ja och en jävla massa ord har det blivit nu genom åren. En helvetes massa rent utav. Men lite utloppsventil blir det ju ändå. Bättre än en dagbok ändå tror jag nog även om dagboken har den fördelen att man inte alls behöver censurera sina tankar alls utan kan härja helt fritt. Lite måste man ju ändå anstränga sig här ändå i det avseendet. För att inte såra människor. I alla fall för att inte såra de som inte tål det och inte är värda att såras. Det finns några sådana också. Men lika många är det såklart som förtjänar att släpas i smutsen. Jag själv, kommunchefen i Ljusdal, ja och några till alltså. Regel: Man måste alltid börja med sig själv om man skall ge sig på någon annan. Kasta sig frivilligt i latrinen och slicka i sig. Sen kan man ge sig på andra som förtjänar skit.
Man skall tjäna sina pengar innan man gör av med dom.
Om man kan. Ja då är det en bra regel att leva efter. I alla fall om man vill vara fri. De flesta vill inte det. Får dom bara höra att dom är bra ibland så gör dom vad som helst för den som delar ut berömmet. Precis som hundar.
Nu forsar det ner vatten från himlen där ute. Norrtälje har det tydligen värre. Det simmas under viadukterna – bildbevis i Aftonbladet. Inte så illa här. En rejäl rotblöta bara. En rotblöta som är välbehövlig dessutom. Från vår kulle rinner det ändå bara ner i dalen hela alltet. Risken är bara att vi och huset följer med hela vägen ner om det blir för jävligt. Men blir det så illa så har man varit med om det också såklart. Man är beredd på allt.
Jag hugger av en tå, nu, därför att ett avhugget öra redan är upptaget. Man vill bli ihågkommen. Men det blir man ju inte. Och vill man bli ihågkommen förresten? Jag har verkligen skrivit ner instruktioner så att jag lämnar historien samma dag om jag lämnar världen. Ungefär som jag kom in i den.
Jodå det finns dom som gärna knipsar av ett finger för att komma med på TV. Jag tillhör inte dom. Min avhuggna tå skall katterna ha. De är hungriga. Inget annat.
Hur som helst är det gott att leva. Men jag vill ha värme så att jag får klaga på hur jävla hett det är och på att man inte kan sova. Ja vill ha så varmt så att man svettas där i sängen med bara ett lakan på sig, så att man måste ta av sig allt. Ligga där och svettas och plågas ändå, som 1994. Visst var det då? Finsommaren. Fotboll, guldgräveri i USA och en 100-års sommar. Ja vi satt till och med uppe och tittade på fotboll om nätterna. Svettades genom natten. Byggde fläktanordningar på kontoret. Ja dom finns nog kvar någonstans. Ja jävlar. Men det känns långt borta det där nu. Och vi är inne i halva jävla juli. Sommaren är för helvete snart slut. HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP mig! Har den ens börjat? Eller är det bara här.
Whiskysugen. Det var ett tag sedan ett glas rann ner för min hals nu. Förbannat länge sedan om man tänker efter. Måste nog åtgärdas. Det får bli en billig halv i plastflaska. Hrmf…