Jag läser lokaltidningen. Älgkrock. Bild. En demolerad bil. Bredvid står en polisbil. Som det brukar se ut. De i bilen klarade sig. Bra tänker jag. Jag var med om en älgkrock jag också för ett antal år sedan. Ny bil, den hade gått 100 mil, hyrd i Hudiksvall samma dag, jag var på väg ner till Gävle. Regn, sent, höstmörkt, längtar ner till min övernattningslägenhet eftersom jag är trött, PANG, allt blir mörkt. jag bromsar allt vad jag kan och bilen står stilla. Oklart var på vägen om ens på vägen. Man fattar liksom inte vad som hänt. Det går så fort. Krockkudde. Det blåser kallt. Det regnar in. Ingen ruta. Glassplitter överallt. Intryckt tak centimeter från mitt huvud. Man känner efter om det gör ont någonstans. Kan man röra sig? Ja det kan man. Allt är mörkt. Reser mig. Ja det går bra. det rasar glas om mig. Det spöregnar. Jag är blöt i nacken. Det känner jag. Blod eller regn. Vad vet jag? Det kommer en bil bakifrån. När den kommer närmare saktar den ner lite men åker sen förbi. Jag syns ju inte. Varför det står en bil där efter vägen skiter väl dom i. “Säkert något skumt!” Jag fattar att jag måste slå på varningsblinkers. Så jag gör det. Dom fungerar. Det börjar gå upp för mig att jag krockat med en älg. Att jag lever. Jag hör älgen sparka i ett dike en bit bort. Jag ringer 112. Talar om vad som hänt. “Är du skadad?” Hur fan skall jag veta det! Jo jag står upp. Men “nej jag tror inte det…” och dom har annat att göra “vi kopplar dig till polisen…” tystnad, regn, älgen sparkar där i diket fortfarande. “Polisen”. Ja jag förklarar vad som hänt och ungefär vart det hänt. “OK vi skickar jägare säger man”. “OK” säger jag och sen står jag där. Polisen har väl fikarast. Jag ringer assistans. Bärgare. Vem skall annars göra det? Jägare kommer efter en timme eller så. Konstaterar att älgen är död. Att den hade otur. Men konstaterar att jag har änglavakt. Han ringer jaktlaget. De kommer med traktor. Forslar bort älgen. Jag får sitta i en bil och vänta. Varmt. Jag känner att jag har glas i öronen. Innanför kläderna. Så kommer bärgaren och hämtar den totalförstörda bilen. Jag får åka med till min övernattningslägenhet. Ingen notis i någon tidning. Ingen polis som följer upp. Ja en självrisk på bilen skall betalas såklart. Men hände det verkligen lika mycket som olyckan i den artikel jag läser nu i tidningen? Kanske drömde jag bara eller också finns jag inte. Inte glaset heller som jag plockar ur kläder veckor efteråt. Virtuellt alltihop. Ja huvudsaken att det gick bra. Tack han/hon/det/turen/gud för det.
Categories