Jag somnar som ett litet barn framför vår TV under rapport. Vaknar en timme senare. Björn Borg i rutan. Vi är årsbarn. Det är det enda vi har gemensamt. Så jag vacklar ner till kontoret. Piggare än när jag gick upp. Solen lyser, nej, bombarderar fotoner, in genom fönster som nästan pekar mot norr. Är det inte västerut en cowboy rider när hen rider mot solnedgången där i slutscenen? Måste kolla upp. Japp, 330 grader på sommaren säger uppslagsverket. Det kan stämma. Det blir mer öst under vintern. Lugnar mig. Ser ändå inget ut genom fönstret som solen bländar mig genom. Det är ingen hejd på ljuset. Åtta 1/3 minut sedan det sändes iväg. Gammelfotoner när de når vårt fönster. 1300 watt per kvadratmeter, 30% försvinner i atmosfären, resten är det där som bländar mig så förbannat. Tydligen är instrålningen 15000 ggr den energi vi gör av med vi människor. Tänka sig… Förundras man inte längre över livets mysterium så är man redan lite död. Alltså lever jag. Det är så jag tänker. Jag tror på att förundras. Jag lever för att känna. Ja och jag tror på jämvikt.
Perspektiv förresten. Solen. Den vi längtar efter. Man behöver bara sätta sig i en öken en dag så hatar man den. Förbannar den som om den var själva helvetet. Ändrar man perspektivet 8 ljusminuter, lämnar 1/3 ljusminut kvar kan ingen enda levande varelse överleva eller för den skull längta efter solen längre. Där, där är det evigt högtryck och solbrännan instantan. Lovar. Men solen är densamma. Vi är de samma. Bara perspektivet är förändrat. Brukar tänka sådär när jag möter en Sverigedemokrat. Eller en Moderat för den delen. Eller en IS anhängare. Eller Jesus. Inget är bara gott eller ont. Fast det upplevs så från den position där man står. Flyttar man sig alldeles så lite så blir det något helt annat. Så jag tycker nog att man får åbäka sig att flytta på sig lite då och då. Ändra perspektiv. För att försöka förstå.
Ja och ungefär där går solskivan ner under horisonten. Det finns definitioner på när solen antas ha gått ner. Hela skivan under horisonten. Halva säger en definition. Men här är hela skivan under horisonten nu. Solen har gått ner. SMHI och jag är överens. Twilight, består någonstans bort mot kvart i elva. Sen natt. Men då sover jag igen för jag är redan trött igen.