Svenska kyrkan har en helsida i en av gratistidningarna som dimper ner här i lådan med jämna mellanrum. Eftersom vi inte har någon tidning (läs Svenskan) för tillfället så läser jag allt som finns att läsa just nu. Japp alltså också Svenska kyrkans sida fast jag numera sedan länge inte ens är medlem. Ja jag lusläser texten på alla varupaket också, så starkt är suget efter något, vad som helst, att läsa när jag sitter där och äter lunch eller frukost.
På den där sidan skriver en medmänniska en spalt. Jag minns inte namnet men det är en kvinna utan titel. Kan vara lekman lika väl som en utbildad präst alltså. Antagligen en vuxen. Men inte helt säkert det heller. Men eftersom hon skriver där så antar jag att hon med något slags stöd från andra gör det. Texten handlar om Jesus och hur mycket Jesus älskar oss och att han sa att vi skall följa honom, ja och så handlar det om hans pappa Gud, ja det står faktiskt så, “pappa Gud”,och som “bevis” för att Jesus sa det där, för att Gud verkligen älskar dig, dig och dig och dig så finns ett citat från Lukas x.x
För mig är det som om en grupp människor hyrt in sig på en sida i den här reklamblaskan, utser en i gruppen att skriva en vacker text, en text om tomten. Med syfte att på allvar tala om att tomten finns och att tomten minsann älskar oss och dyker upp hos alla snälla barn varje jul med presenter och ett “ho ho ho”. Ja och om man inte är snäll mot tomten och tror på honom så hamnar man hos trollen i berget.
Det blir så naivt alltsammans. Ändå framförs det som sanningar. Året är 2016.
Men jag har alltid hävdat att folk måste få tro på det dom vill. Att det är en grundläggande rättighet att göra det. Har vi nu folk som tror på tomten, att tomten verkligen finns, så måste vi såklart också acceptera att det finns folk som tror att Gud älskar oss.
Fast…
Hur mycket makt skall man låta de där galenpannorna få i samhället? Så mycket makt att de med lätthet kan sprida sitt budskap på helsidor i landets tidningar? Verkar inte det rätt vansinnigt! Ok om de sitter där i någon obskyr källare och tror det de tror. Men “out in the wild” liksom, eller om en av de där typerna blir president i USA… Va…??? Nu. redan? Ja jävlar… det är ju knappt så man tror det. Har dom inte världens största krigsmakt? Tänk om dom om på “heligt krig”… Igen…
Ja det är såklart inget som skiljer det här från andra religioner och dogmer. Ingen av dem är bättre. Det är en tro på tomten helt enkelt allesammans. Det och inget annat.
Men vi har tydligen ett behov av att tro på en väg. Ett “rätt”. Den “rätta vägen”. Allihop. Men bara för att det finns ett behov av det måste den finnas.
Jag ser veganer som frågar i grupper “får man”, “kan man”, “är det veganskt” när det gäller att göra, äta, uppleva något. Som om det fanns ett rätt eller ett fel utanför en själv. Som om någon, tomten?, bestämt att skall man vara x så får man fan i mig sköta sig och hålla sig till reglerna, Ja och finns det inga regler får vi för i helvete snabbt som fan komma fram med ett gäng. Som gör det svårare att leva. Som talar om vad som är RÄTT och vad som är “FEL”. För såhär kan vi inte ha det. Halleluja.
Jodå man kan spela gitarr och uppleva det där också. Eller lyssna på musik. Eller köra bil. Alltid finns det en (virtuell) tomte som bestämt vad som är rätt eller fel och vad som är den “rätta vägen”.
Men om man nu vill vara en bättre människa då? Ja då kan man sätta sig i en grotta och meditera resten av livet, eller man kan sluta äta kött, eller ge tio spänn till en tiggare. Men är det någon enda en än de som tror på tomten som tror att världen förändras av det där. Att meditationen som sker oavbrutet verkligen förändrar universum, att det är bättre att inte döda ett djur än att inte döda en morot, att tio spänn till en tiggare verkligen gör en till “godheten”. Men visst det gör kanske att man känner sig bättre var och en av de där sakerna. Men blir man en bättr emänniska i någon absolut mening.
Vem kan liksom bestämma vad som får oss att känna sig bättre. Bestämma åt oss alltså. Är det inte bara vi själva som kan det?
Jodå jag tror på gud. Fast jag föredrar att kalla “han” han/hon/det/gud. Eftersom det är “något” eller allt. Ja att han/hon/det/gud är universum passar mig. Alltså
gud = universum = allt
Ja om tomten nu är allt så gäller alltså också
tomten = allt = gud = universum
Hur enkelt som helst.
Så
“snälla gud ge mig en miljon på kontot så skall jag vara en snäll och god människa”
blir tämligen meningslöst.
Han/hon/det/gud “hör” visserligen eftersom vi alla är en del av tomten eller han/hon/det/gud.
Ja och hur förklarar man nu då hur han/hon/det/gud tänker och fungerar. Vilka lagar och regler gäller liksom. Jo matematiken är guds språk. Där har du en bibel om du behöver och vill ha en.
ja och kommer det en Jesus så får man lyssna. Men inte om hen krymper universum, bara om hen ökar ut det och inte behöver några som följer.
Sen finns det ju sociala regler.Sådana som vi behöver för att kunna leve tillsammans. Han/hon/det/gud skiter i om du dödar någon. Liv finns det jävligt gott om och som energi omvandlas den bara. Vi ÄR universum allesammans. Alltid. Det är singulariteten, tron på vår unikhet, som är lögnen, blindheten. Men går vi runt och dödar varann så blir det såklart jobbigare att leva. Förbannat krångligt rent utav. Så älska varandra istället. Fast han/hon/det/gud skiter i det också. Såklart.
Tror jag.
Men om du nu måste döda något/någon. Alltså din granne, en höna till middag eller en morot. Så sätt in dig själv i sammanhanget. Om det var du som var den där som skulle bli dödad och det fortfarande är en rättfärdig handling som DU ser det. Döda på. Universum har inget att invända. Det kommer nya grannar, kycklingar och morötter.