Så hittade jag den igen. Den såg ut som en dammtuss och låg där och rullade sig i godan ro vid tröskeln ut mot semestern. Men jag kastade mig raskt över den med hela mig, famlade först efter den, sen greppade jag tag i den, fightades med den, slet i den, bad den, mutade den, och lovade till slut på heder och samvete att vi tillsammans skulle åka på en inspirationsresa nästa år, nästa sommar.
Så nu är inspirationen hittad och jag inspirerad igen. Jippie! 🙂