Fem grader ute. Som om det var oktober. Ja mörkret ropar tydligt och högt “Oktober” också. Med inledande versal. Som förr. Anglosaxiskt. Jag vill se stjärnfall. Massor. Önska samma sak för varje stjärna som faller ner mot hjorden (japp “hjorden”). Planetoiderna. Men vägrar att gå ut i det här. Dessutom är det molnigt. Man får istället packa ihop på kontoret. Gå upp alla trapporna och lägga sig. Läsa ut sin bok istället. Kura ihop sig, knyckla ihop sig, där under täcket. Hoppas på en molnfri fredagskväll istället. Torsdag skall visst också dölja skådespelet bakom tjocka moln. Nej jag vill inte höst, vill verkligen inte höst, vill binda fast sommaren med tjocka rep förankrade i säker infattning med dubbla knutar, ja och tror ändå på lite till sommar. Att det blir mer värme. Man måste tro det. Vad finns det annars att leva för. Ja, hoppas också. Att fem grader är tillfälligt. Som en ond dröm man somnar om efter. Godnatt.
Categories