Morbror Hasses häst. Hos mormor och morfar. Ämnebo, Ovanåker. Slåttertider kanske. Farsan håller i hästen. Jan Hedman, jag, Gunilla Hed, Birgitta Hed och Rolf Hed är placerad på den undrande hästen. Ett fryst ögonblick i ett liv eller ja i flera liv. Hasse var den snällaste människa jag känt. Hästen lika lugn och snäll som honom. Jag åker förbi där ibland. Ser husen, minns kojorna, maten på slåtterborden, överdrivet mycket, som julen, den kalla svagdrickan hämtad från källartrappen, kaffekorgarna bland yrande damm, bråttom, snälla inte regn, tryggt, för länge, länge sedan.
Categories