Ja visst var de coolare grabbarna i Edsbyn förr. Ja i alla fall coolare än vad vi var på min tid. Det trotts våra rockstjärnedrömmar och vårt långa hår. Man får erkänna det. Beundra de där blickarna med liv och jävelskap i sig. Kunde en enda flicka stå emot de här grabbarna?
Morfar, Johan Hansson, till höger, en av Törns-Hans pojkarna. De andra två är okända. De kunde ha varit filmstjärnor. En bild från den senaste gangsterfilmen.
Morfar då? Jag minns honom bara som en som alltid sov middag hemma i sängkammaren och inte fick störas när man kom hem från skolan. Ja, det betydde alltså att man inte kunde leka heller. Var alltid lite sur på honom för det där. Men ibland fick man ju en tvåkrona eller en annan slant och mutor det har alltid fungerat på mig. Jag har alltid varit lättköpt. Så han fick en plats i hjärtat han med.
Men jag var väl för ung för att möta honom på hans planhalva. En unge, en som inte kunde göra ett helt dagsverke, i alla fall inte annat än att göra slut på dyr spik till kojbyggen och annat. Jag minns han var sur för det. Såg jag honom någonsin skratta?
Men han var morfar såklart. Inte kommer man ifrån det. Idag kunde vi säkert haft mycket intressantare diskussioner, nu när jag också är en gammal sur gubbe. Vet mer om livet. Vet att det kan vara kämpigt ibland och att livet sällan blir som man tänkte.