Apokalypsen i storå av Erik Nilshammar
Jojo liksom. Man tänker så. En bok av en lokal författare. Ännu en som vill göra sig till, tror att han är någon, författare alltså, suck… Ja ni vet hur det fungerar. Ingen är profet i sitt eget hemland. Så när Erik Nilsson kommer ut med en bok, känd musikprofil (eller helt enkelt känd profil) här i Ljusdal, så suckar man lite. Va fan…
Men vad man än kan säga om mig så bedömer jag ingen häst osedd. Jag blir oftast bedömd på det sättet själv i allt jag gör men skall helvete inte göra samma sak mot andra. Obrytbar regel. Så jag ber K att sätta upp mig på kö på boken. Hon jobbar nu ändå på bibliotek och kan sådant. Ja och efter ett tag så dyker den upp.
Jag börjar läsa men lägger den ifrån mig efter två kapitel. Inte min grej liksom. Så går det några dagar. Jag frågar mig själv. Har jag gett den här boken en chans? En riktig chans? Och det är inte svårt att svara nej på den frågan. Ja och därför ger jag den en chans. Och tänk. Jag gillar den. Drar på smilbanden allt som oftast medan jag läser. Ser bilder. Blir imponerad. Det här är bra skrivet. Bra. Tror dessutom att nästa bok kommer att bli ännu bättre som Erik Nilshammar spottar ur sig eftersom han nu liksom har fått upp farten, Ja och nästa och nästa. Det här är början på något större helt enkelt.
Läs!
Alla andra böcker jag läst finns här.