Torsdag. K har långdag. Jag en vanlig arbetsdag bland mina grodor. Jag borde städa, men när jag kommit ner på kontoret, satt på kaffe och ser hur mycket jag har att fixa innan helgen, ja om jag nu vill vara ledig, så sjunker den där städningen långt ner på prioritetskalan, ja faktiskt så långt ner att den inte ens syns. Man får väl låtsas att man inte ser dammråttorna, när de rasar omkring där på golven, en vecka till helt enkelt. Japp. enkel lösning. Ibland är de enkla lösningarna de bästa. Svårare än så behöver det inte vara. Bra om man vill ha inre frid.
Sverige har det varmt idag. Här har i alla fall sol. Gränsen mellan väldigt varm och bara varmt går någonstans här i mitten av Sverige. Såklart är vi på fel sida om den. Det är skit. Vill svettas. Vill förbanna värmen. Vill svära över att man inte kan sova för att det är så varmt. Vill göra det i alla fall en gång innan vintern greppar tag. Men det verkar inte som om man får klaga över det i år. Så därför hittar jag på något annat att klaga på istället. Också en genial lösning. Det finns alltid något att klaga på. Om man vill. Tur det!
Ja jag jobbar på. VSCP. Sexton år på Söndag. Tänka sig. Men det har såklart inte hänt så mycket. Se bara på Linux, Tjugofem år idag. Och fan vad det har hänt saker. Finns nästan inte en pryl som Linux inte snurrar på. Ja och själv jobbar jag i princip inte på något annat än min Linux-burk längre. Finns ingen anledning. Inte längre.
I Lo(o)s bråkar alla med varandra över småsaker. Det finns ingen som kan samarbeta här. Saker som har hänt för tjugo år sedan är fortfarande lika aktuella. Förlåta är det inte tal om. Det är helt enkelt något som är fel på folk här. För det måste det väl vara när det är sådär. Men jag vet ju att det fungerar på precis samma sätt på alla andra småorter, på landsbygden. Skall hela Sverige överleva så är det det problem som måste tas tag i först. Sen löser sig det andra. Men det blir såklart så när de smarta och trevliga och företagssamma flyttar till städerna och vi idioter blir kvar.