Jag lät dig gå av Clare MacKintosh

Lördag och regn. Jag känner mig lite… sjuk… trött… slö… eller något, för jag stannar i princip i soffan med den här boken. “I princip” är då en underdrift efter som jag verkligen stannar i soffan hela dagen. Inte bra men så blir det i alla fall.

När jag skriver detta (dagen efter) är alla symptom borta hur som helst. Jag är redo för arbete men behöver alltså “rapportera in” den här lästa boken innan jag ger mig hän åt sådant som måste göras.

Ja och en deckare är det väl. Det finns en poliskommissarie och polischef och en polisstation hursomhelst. När jag börjar läsa boken så suckar jag lite åt det. Det finns en jävla massa deckare helt enkelt och jag har inte någon lust att läsa alla. Det finns helt enkelt annat som (oXå) intresserar. Ja faktiskt. I alla fall en sådan som mig.

Men tack och lov så utvecklas den här boken till något mer än en deckare. Det är också det som blir dess behållning. Sen finns en underbar twist som är helt enkelt genial. JA och det finns kust och hav, det gillar jag alltid, och lite snälla människor som bryr sig om varandra, det gillar jag också. Däremot finner jag den perfekte pojkvännen lite tröttsam. Kunde han inte åtminstone varit tjock eller haft bara ett ben, eller varit dålig i sängen?

Men en bok som jag definitivt kan rekommendera en genomlösning av är det definitivt. Om man har tid och klarar lite polisstationchargong, gråtande mammor, ensamma mammor, barn som inte sköter sig för att pappa (eller mamma) jobbar för mycket, dåligt samvete, kärlek, ja och spänning.

Alla andra böcker jag läst finns här.