Hur viktigt är det att se framåt egentligen? Inte alls kanske. Jag vet inte. Men jag mins en obetydlig grej när det drogs fiber hit till byn. Vårt husorgan “Looslappen”, skrev i ungefär i samma tid om mannen som skaffade den första bilen i Lo(o)s. Ja och jag vet att jag tänkte att det behövs antagligen hundra år för att man skall skriva om när fibern kom till byn. På landsbygden hyllar man bara det som är femtio år eller äldre. Man tenderar att hellre titta bakåt än framåt. Det mesta av det där gamla som vi hyllar, finnbosättningar, gruvbrytning, glasbruk har ju varit både riskprojekt och framsynta satsningar. Saker som legat i framkant då. Man måste i alla fall komma ihåg det när man dyker ner i det gamla. För att nå jämvikt och utvecklas, för utvecklas det kan man aldrig göra bakåt. Det gamla kan man bara bygga på och förnya. Det finns liksom inget annat sätt än det.