“HAR DU INTE VARIT SMÄRTFRI NÅGON GÅNG SEDAN OPERATIONEN!!!!” skriker överläkaren. “nej” svarar jag såklart lite försiktigt. Kan man bli det liksom. Det visste inte jag. Det trodde inte jag. Tänka sig.
Men utsläppt och hemskickad. Från Hudiksvalls sjukhus då alltså. Får tydligen leva ett tag till. Oklart varför. Ev. håller axelprotesen på att släppa från benet. 3mm glapp. Datortomografi och en jonkamera, den senaste dyrare teknik än vad jag är värd, skall ta reda på om det verkligen är så. Ja och operation då igen isåfall. Man kan tydligen bli smärtfri. Kanske värt det då. Mina argument att jag är en ocool gammal gubbe som det inte är värt att satsa sådana resurser på räcker tydligen inte som argument.
Men proffsigt bemötande, trevligt bemötande, precis som vanligt. Ingen pillertrillare. Ingen sjukskrivningsivrare. Fast man vill ändå såklart ha så lite med sjukvården att göra ändå. Konstigt vore det väl annars. Men nu lägger vi oss alltså i väntläge för datortomografi. Sen får det bli som det blir med det som blir.
Håll med om att mina revben inte går av för hackor. Blir ett vackert skelett vad det lider. Alltid något. Fast än en något sent framkomentilldragande detaljer i min enkla lekamen Synd att folk inte redan idag ser den inre delen av den jag är. Jag kunde rent av blivit älskad för det. Nåja nu är det som det är.
Nu arbete!