En dag till ända igen. Lite tidigare än vanligt. Men det är ingen ide att sätta igång med annat. Delmoment “klart” nämligen. Så “klart” något nu blir i min värld.
Trött som en berusad lysmask. Någon skall vara det också. Min tur idag. Men jag har inget emot det. Det är som det skall vara. för oss som är ingenting och noll.
Men koden incheckad, ivägskickad med nära ljusets hastighet mot USA och en server där. Ja vissa bitar med ljusets hastighet såklart. Tänka sig. Egentligen är det häftigt alltihop det där. Om man nu tänker efter. Man tar så mycket för givet.
Min bok väntar. “Zigenaren” och “svartingen” lever sina liv där. Sevilla. Madrid. Cadiz. I Sevilla har vi snurrat i hyrbil. Runt runt i galet trafiktempo. I Cadiz har vi sett vågor från Afrika slå in mot vår kontinent som om de ville fånga den. Ja och ljuset där det var Afrika. Tror jag. Madrid återstår att uppleva. Men en bra bok är det. Det var (och är) inte lätt att vara färgad och Rom i Spanien.
Men som sagt. Jag borde orka lyfta rumpan ur stolen. Förflytta mig uppåt. Åtminstone hasa mig uppåt. För att orka ta tag i grejer imorgon.
En liten seger över systemet också idag. Sånt kan göra en dag. Det är inte ofta jag orkar strida mot systemet. Den här gången vann vi. Vinsten var bara principiell. Men ibland räcker det när stoltheten är det enda man har kvar av värde.
K blev överraskad med middag av kamrater ikväll. Tack och lov för goda människor. All heder åt dem. K värd det.
Nu hasar jag mig uppåt.