När man sitter där på morgonen och bara är för trött för att man inte kunde sluta läsa igår efter att man la sig, ja, då är det väl ett gott betyg för en bok. Så var det med den här. Klockan tickade på, jag borde sova, men det vara bara “ett par sidor kvar” och jag ville ju veta upplösningen. Men nöjd idag ändå. Det var inte bortkastad tid.
Den första bok jag läste av Carl-Johan Vallgren var Den vidunderliga kärlekens historia En förbaskat bra bok men jag hade svårt att riktigt ta till mig det lite pretentiösa i den. Det var lite “titta här vilka svåra ord jag kan”. Siktet inställt på fina litterära priser. Räddat av en bra historia och ett gediget arbete. Det där finns inte i hans Luciferböcker. Här är det Svenskt deckarunderstil rakt igenom. Lättläst, spännande. Tillräckligt bra helt enkelt. Sånt som säljer. Carl-Johan (och förlaget) får påfyllning på bankkontot. Många glada miner. Men samtidigt blir jag lite nedstämd. En bra författare som säljer sig. Lite så känns det. Bort med de där svåra orden som inte riktigt passar in och har en mening så har vi ett stort författarskap här. Nej Lucifer böckerna platsar inte i det. De är tidsfördriv. Men jag är säker på att han återvänder, vad det lider, kan inte annat, såklart, med något svulstigt och stor och svårt, då skall jag med glädje läsa honom. Det gör jag alltså nu också. Så läs du med!
Alla andra böcker jag läst finns här.