Städa. Japp Torsdag. Funderar om jag inte har för ont i huvudet för att städa. Men eftersom jag tagit en Alvedon är svaret ett solklart nej. Åtminstone ljuger jag inte för mig själv. Men kanske har jag för mycket att göra helt enkelt… Man försöker… men inte ens det fungerar idag. Det finna alltid mycket att göra. Idag finns tid för att städa ur den där lägenheten där uppe. Näpp, inte tid för att mer än hjälpligt städa här nere. Det är två olika saker. Det blir nämligen helg om man städer där uppe. Här nere… ja, här händer inget alls efter att man städat. Bara jag ser lorten. Om jag tittar upp från skärmen eller det jag precis håller på att löda ihop. MEN… just de där stunderna av klarsyn händer sällan.
Så städa alltså. Men skriva ett blogginlägg först. Åtminstone det. Man har sina sätt att dra ut på det. Fast egentligen har jag inget emot städning alls. Jag sätter på mig hörlurar, kör lite musik, sen går det som en dans. Frågan är om jag ens egentligen är närvarande under de timmar det tar. Jag gör istället för att sucka. Det är före, innan man kommer igång, som det suckas en del. Men om sanningen skall fram inte så mycket då heller.
Men det finns mycket att göra också. Alltid. Dokumentation. Ja ingen läser väl den heller. Men åtminstone har jag gjort det som krävs. Det är så jag tänker med allt jag gör. Jag gör till “färdigt”. Vad som är färdigt bestämmer jag. Ungefär tio procent av resan till “färdigt” är lustfylld. Resten är svett och tårar. Det är samma sak med programmering, elektronik, skriva eller att göra en låt. Ingen större skillnad. Man får kämpa. Oftast gör de där tio procenten att resan, de återstående nittio procenten, är värde det. För den som själv aldrig deltar i de där processerna syns såklart alltid de tio procenten och bara dom. Då kan man sitta och titta på TV under den där nittioprocentsdelen. Men tro mig. “Färdig” kan man inte ens låtsas att man är.
Fast jag skiter väl i vad andra säger är “färdigt”. Det tänds och släcks LED’ar med mobiltelefoner i det här landet, i världen, till applåder och spaltkilometrar av press, med miljonbudgetar, så att man måste flina lite här i sitt “lilla” kontor. Inte säga “Kejsaren har ju inga kläder…” men i alla fall tänka det. Som där vid 2000 ungefär. Luft och bubblor. Läskeblask.
Men städa skall jag alltså.
Snart…
Fyra grader ute. Solen ligger på. Jag har en lista bredvid mig.
- Nytt styrsystem skall installeras i källaren för varmvatten.
- Tempsensorer i komposten.
- Tempsensorer ute vid träd. I träd. Under mark.
- Sensorer i gruvan.
- Upp med väderstation.
- Sensor i elskåp.
- Montera undermätare på kontor.
Japp, före vintern. Innan det blir för kallt att göra något av det där. Man måste utnyttja vintern.
Tempsensorer i komposten är lite spännande sådär. Den lever ju. Hur ser temperaturerna ut på vintern inuti den. Så det skall det blir.l
Temperaturer under sn.ön har jag mätt ett tag. Fascinerade. Mycket varmare än vad man tror. De mätningarna skall utökas med en mätning under jord och en mätning inuti ett träd. När saven stiger till våren så kommer jag att kunna tala om det. Var så säker.
Sen väderstationen. Den skulle ha monterats sedan länge. Skall det hända i år?
Sensorer i gruvan är ett samarbetsprojekt. Hur ser det ut med luftfuktighet och temperatur i en gammal gruva under vintern.
Ja och sen elskåp. Elförbrukning. Dokumentation. Ja och en massa annat.
Ja och varför blir nu inte den där listan avbockad? Avklarad? Fixad? Jo för att det där, i alla fall det mesta av det, är insorterat under “lek”.
Inte lätt att se skillnad mellan “seriöst” och “lek” i mitt företag.
Men där finns gränsen.
Fast de går under projekt-taket “demoprojekt”.
NU skall jag städa.