Upp fem och iväg mot Ljusdal. K mot Gävle. Jag hem igen. Minus två och älgjakt. Varsamt framförande av fordon. Ser en räv (tror den är kanonvacker) som med kanonfart far över vägen och följer sen Losbussen hem. Förr skulle jag ha varit dödstrött. Numera är det inget problem att kravla sig upp före fem. Gammelgubbar liksom. Normaltid. Nästan.
Nu sitter jag här på kontoret och dricker en kopp kaffe. Misströstan igår har övergått i beslutsamhet idag. Jag pendlar mellan de där två hela tiden. Som en vandring på en jävligt slak lina. Rätt vad det är så ramlar jag av. Rätt åt mig. Ingen skulle undra vart jag tog vägen.
Jag skall alltså ner till Ljusdal en till gång idag. Hämta K. Man får se världen. Mig gör det inget. Jag sätter mig i bilen och kör bara. Avstånd bekommer mig inte. Debriefing hem. Vila alltsammans.
Igår nära midnatt när jag skall lägga mig. Cirkulationspump låter illa. Man befarar det värsta. Men Internet. Man söker. Hittar svar. Luftar. Låter mindre illa. Detta underbara Internet. Fullt med information om allt, precis allt. Hur kunde man något alls förut?
Hann bara skriva det så dog LjusNet. ja-ha-ja… Syns det här inlägget så kom det väl igång igen…
Ja bilderna förresten. Los handelsträdgård överst. Den siste ägaren nedan (sonen till grundaren). Minns ej vad han hette dock. Tidigt sjuttiotal kanske?