Jag har läst många underliga böcker i mitt liv. En del har jag lagt åt sidan, andra har jag kämpat mig igenom. Den här boken tillhör de senare. Den har varit en kamp att ta sig igenom. Tre, fyra sidor i en kapitellös bok sen somnade man. Men i helgen, japp jag knäckte den. Tog mig igenom.
Japp det är en konstig bok. Eller man kanske bara skall kalla den annorlunda. För det är den. Ingen kapitelindelning som sagt. Historien liksom bara flyter fram som en virvelström i tiden också, där då och nutid går in i varandra och man själv måste stanna upp ibland och tänka, “vänta nu… vad är nu det här?”. Ja, och inte på bara ett ställe. Det håller på sådär genom hela boken. De förflutna och nutid i en väv ungefär som tankar rör sig i huvudet på någon som mediterar. Ja precis så. Det som kommit upp i huvudet på författaren har bara tecknats ner på papper. Flödet nedpräntat på papper. Men å andra sidan så kanske det helt enkelt “bara” är en otroligt skicklig författare som medvetet vill att boken skall te sig på det sättet.
Den har något den här boken. Så är det. Men man kan vara utan den också. I alla fall om man som jag värdesätter historien mer än det stilistiska. En Nobelpristagarkandidat kanske. Den är tillräckligt nyskapande för det. Men en författare från redneckbältet i USA kan väl inte få Nobelpris. Eller kan de?
Andra böcker jag läst finns här.