Utsövd. Det är första advent och halt. Nedräkning mot frosseri. Isgatorna går ner för de branta backarna på berget där vi bor, brattbackarna. Vinden ryter i kring huset och sopar isen som ett curlinglag med sin kvast, men den lösa takplåten, den vi så gärna vill skall lossna, den sitter kvar och fast som berget.
Kommunen sandar inte under helger. Vi jobbar helst nio till fem i Sverige. Lättjan som till slut kommer att dödar oss. De som jobbar längre timmar konkurrerar ut oss. Man måste ge för att få. Fast jag har såklart inget att säga i det där. Jag som på min höjd låtsasjobbar. Precis som nu. Nu när anglosaxisk vecka börjat hos en som inte tror på en Gud som straffar dem som inte vilar på vilodagen. Men läser jag min CV så verkar det som ändå om jag har jobbat i livet. Men det känns inte så. Mitt liv en lekplats.
K och Niklas bakar pepparkakor där uppe. Veganska och icke veganska. Vi är nämligen av båda de där sorterna här i huset. De som inte äter kött och de som inte äter kött och det som kommer från djur heller. Själv är jag vegetarian. Men skulle väl egentligen följa veganspåret om mitt hjärta fick bestämmanderätten. Men osten. Den gudomliga osten, hur skulle jag klara mig utan den? Alldeles utmärkt säkert. Ja, om jag nu tänker efter. Men jag är inte där ännu. Behöver utvecklas. Leva några liv till som kossa i mjölkfabrikerna. För att förstå. Varför.
Jag har sandat. Nu återstår sotning på programmet, sen laga en kran. Det finns alltid saker att pyssla med. Jag är rörmokare, elektriker, snickare och en hel del annat här i huset. Det krävs mycket för att hantverkare skall kallas in. Taket såklart. Det beträder jag aldrig igen. Nej det tror jag inte. Fegis numera. Några andra saker finns det väl också som ligger utanför min förmåga, mest saker man inte har verktyg till eller som en axelprotesförsedd ocool gubbe inte mäktar med längre. Med stor irritation och många HELVETES FÖRBANNADE SKIT skall tilläggas. Men det mesta i verktygsväg har jag numera. Nog fan kan jag svetsa ihop två delar eller gänga ett rör idag allt om det behövs. Fast bilen. Med den blir allt så kritiskt. Man är så ställd när den inte fungerar. Där gäller extern hjälp. Fast jag borde ha bilfixandet i blodet egentligen.
Trögskrivet idag. De är olika på det viset dagarna. En del dagar vill så mycket ut ur en, andra dagar så vill allt vara kvar där inne i huvudet. Som om man inte kan koppla strömmen av tankar, de som fortfara forsar omkring som vanligt där inne i huvudet, till tangenterna. Men jag har för länge sen lärt mig att acceptera det där. Medelmåttighet kan arbeta på i jämt tempo. Inte genialiteten och uselheten. En medelmåtta är jag i alla fall inte. Inte ett geni heller. Återstår uselheten alltså. Jag kan leva med att befinna mig i den. Att vara en av uslingarna. hellre det än att bli betraktad som usling och ändå tro sig vara geni. Fast på den hyllan är det väl redan ganska upptaget.
Det verkar som om jag kanske skall kunna ge ut min musik igen. Problemet när man producerat mycket material är att det blir så dyrt att lägga ut på streamingkanalerna. Man kan inte få tillbaks pengarna. Men det verkar ha kommit ett alternativ nu som fungerar också för mig. Sjuhundra per år, ungefär. Ja och det brukar jag i alla fall dra in till och med på min usla musikproduktion.
Nåpp och japp. Dags att ta tag i dagens låtsasjobb. Förvånar mig varje dag att jag kan ta mig ann detta med sådan glädje.