Jag slår på värmen i en fjärdedel av huset som normalt är ouppvärmd. Studion. Ja jullåt ni vet. Jag har skrivit om det tidigare. Den skall slås av igen. MEN…
Pelletsåtgången är mindre i natt än den var igår.
VA!? Liksom.
Vad är det som händer här?
JAG FÖRSTÅR INTE!!!!
Hursomhelst är det fredag. Stearinljuset är tänt här på kontoret. Pellets är fyllt. Tvätt vikt. Tvätt hängd. Jag sitter här på låtsaskontoret redo att ta mig an en dag.
Igår kväll är jag så långt in i det där kreativa flödet (En kompis och Notch kallar det “zonen” (båda heter Mar?us dessutom btw)) att jag tittar upp några gånger i rummet och blir förvånad för jag tror att jag sitter i det stora rummet (där jag brukar sitta). Men det gör jag då inte, blir förbryllad, men dyker ner i det där flödet igen. Följer strömmen. Gör underverk. Det är där det händer.
Det finns företag som slår ifrån sig det där med det kreativa flödet. Man vill ha industri. Man vill ha mätbart. Precis som man sa på Ashton Tate en gång i tiden. Ni vet dBase. 92% av marknaden. Efter det där. Sålt för en struntsumma. Bara två år senare. Ingen marknad kvar.
Vill man ha “common stuff” skapa i industrimiljön. Vill man ha mer. MYCKET MER. Släpp fångarna loss. Skapa världsbäst. Japp, idag så finns det dessutom ingen annan marknad att jobba på. Inte ens om man sitter i Los.
Jag tror det var Notch som skrev. Skit i att fixa de där smågrejerna när du sitter och dagligkodar. Du fixar dom där grejerna sen när du är i zonen. Så sant, så sant. Säger han det dessutom så kanske det är en och annan som lyssnar. Har man några miljarder på banken så har folk en tendens att lyssna på en. Ja ibland räcker det med att vara snygg också. Men det kanske man inte ens kan beskylla Notch för att vara. Vad vet jag om det förresten? Fast några miljarder gör en rätt attraktiv i vissa kretsar förvisso.
Imorgon studio då alltså. Då är det med fara för livet man äntrar dörren in till det här huset.
JAG VILL INTE BLI STÖRD!
Inte dagar jag sitter i studion. Det pajar en sådan dag. Det finns två anledningar till det där. Dels handlar det om kreativt flöde och zon där också. Samma känsla. Samma grej. Men där duger det inte med att skramla på i ett mellanläge. Man måste hela vägen ner. HELA. Japp sprit och narkotika hjälper. Varför tror ni annars så många artister åker dit på det? Men studiodagar handlar också om att kunna vråla och sjunga där in i mikrofonen utan att någon lyssnar. Japp. För det blir lite konstigt om man står där som besökare och så skriker någon i högan sky i ett annat rum. Ja eftersom man har hörlurar på så hör ju den lyssnande personen ingen musik, Bara den skrikande personen. Som skrikande person vill man helst slippa tänka på det där. Vill kunna få ut allt som finns inom en. Galoppera iväg i full fart utan hämningar.
Jag tar alltså mina lekdagar, för det är vad musiken är, lek, på fullaste allvar.
Så Brattbergavägen 17,Los, stort gult hus på kulle, VILL INTE, ha besök på lördag. ABSOLUT inte! Läs skylten “DRA ÅT HELVETE!” utanför. Gör som den säger.
Andra dagar fungerar det där ganska skapligt. Med besöken alltså.
Windows burken önskar starta om. Någon fredagsgrej det där. Det skall uppdateras. Så jag släpper loss den. Men ingen musik alltså på en timme. Det är på den Spotify snurrar.
Förvånad. Det tog nog tio sekunder för den att starta om. Utvecklingen går framåt. Ändock. Måste leta en sponsor för en bättre Windows maskin. Min är sen 2011 och börjar bli lite dated. Speciellt för lite minne. Tre år gammalt fungerar utmärkt här. Känner ni någon… 😉
Nu, NU, tänker jag klättra ner mot den där strömmen. Förhoppningen är såklart att få åka med. Hamna i zonen. Gör man inte det så får man ta det med ro också. det är ändå fredag. En god dag.
Fred kamrater.