Söndagskväll. Anglosaxisk vecka har börjat. Såklart. En del hedrar säkert vilodagen. Av religiösa skäl, för att de tror att just det skall föra in dem i guldklädda salar i himlen, andra hedrar den av ren slöhet. En dags vila till tas glatt emot av båda.
Jag hedrar den inte alls. Söndagar är en jäkligt bra dag att få saker gjorda på helt enkelt. Om han/hon/det/gud skickar mig till helvete för en sådan sak så må det vara hänt då. Skulle ändå inte klara av sån småaktighet. Nej inte från han/hon/det/gud ens.
Veckan före självaste julveckan inledd. Hetsen ökar. Ett mullrar liksom. Jag försöker att inte ryckas med. Försöker verkligen. Men det är inte lätt. Jag gissar att jag är upp i samma varv som alla andra i början av nästa vecka. Då när det skall julhandlas. Fixas det där sista för en lycklig jul som skulle vara hur lycklig som helst också utan det där sista. Fast ingen vågar såklart chansa. Har det varit valnötter under alla år så skall det förbanne mej vara valnötter i år också. Liksom.
Mandel var en förhållandevis billig nöt en gång i tiden. Har ni sett prislappen nu? Billigt är den inte. Beror tydligen på torkan i Kalifornien om jag förstått saken rätt. Världen är liksom mindre nu än förr. Jag vet inte om det beror på priset eller om det beror på något annat men den förekommer inte längre i vår söndagsglögg. Ingen saknar den heller. Tänka sig.
Blossa årsglögg. Kråkbär. Inte den bästa årgången. Men fullt drickbar. Med eller utan mandel. Pepparkakor ett måste dock.
Jag stod och såg på blåljuset inatt genom köksfönstret. En liten reva i molnen lät månen titta igenom och lysa upp världen en stund. Blåljuset fascinerar mig. Ibland är det ljust som dagen nästan men blått. Ja man kan se alla detaljer. Ja nästan allt det där hemliga livet också, spöken och oknytt, och smådjävlar. Det där är min värld. Antagligen var jag en smådjävlen som riktigt ung.
Sen började det snöa. Men då sov jag en riktig törnrosasömn. En sådan man får efter att ha gjort årets jullåt, drucket lite gott Portugisiskt vin, ätit en lussikatt med ett glas lingondricka där på nattkröken. Väckt när snöskottarmaskinen uppenbarade sig vid halv åtta tiden. Den som gör en stor del av mitt jobb. den jag ligger där i sängen och säger tack, tack, tack, tack till och sen somnar om. Nästan.
Lite senare, ute och skottar. Det finns lite att ta ändå. Men 15 centimeter kall nysnö.Pudersnö. Man kan inte låta bli att gilla. Fan, jag skulle sakna den där snön om jag inte fick uppleva den varje år. Ja det är sant. Helt sant. Ni hör de där orden från en verklig, och innerlig, vinterhatare. Det går alltså lätt att skotta. Jag skottar rent av med glädje. Suger i mig av den där kalla luften. Den som är frisk och skön att dra ner i lungorna. Japp, just idag gillar jag vinter.
Klockan kryper mot tolv. Kvicksilvret kryper ner under -11. Japp nog är det vinter allt. Men det skall visst vända igen. Det skall bli varmare redan i övermorgon. Men varmt och skönt inne. Det finns inget att klaga på. En bok väntar mig där uppe bredvid sängen. Bra. Fyller jag först lite pellets så har jag gjort mig förtjänt av att ta in ett kapitel av den. Kanske. Imorgon är en ny dag. I bästa fall. Den tänker jag ta till vara på.