Jag stänger av. Men slår på tiden. Dags att sova. Fast fylla pellets först. Såklart. Vintertid. Vintergöra. Fast man kan väl knappast kalla det kallt där ute. Kring nollan. Överlevnadsbart. Rent av skönt. Fast det är någon komponent vid temperaturer nära nollan som letar sig in innanför väggarna. Jag har aldrig förstått vad det är. Men en kyla är det. En kyla som element inte riktigt rår på. En som kryper nära. Kanske handlar allt det där om luftfuktighet. Rent av troligt. Men mätvärden skiljer inte så mycket. Trähus i Sverige. Torkan. 20% är fuktigt. 15% mer normalt. Fast som i öknen. Kamrat utanför Paris har 40%. Stenhus. Annat klimat. Klart dom behöver god mat och goda viner då. Värda det. Vi har annat. Fläskkorv. Usch!
Man slut är den min dag. En Pytondag. Ja Python alltså. Språket. Ett inhopp. Ensam. Alldeles för ensam i det där. Men en Australiensare har gjort en del, en Spanjor annat. Men länge sedan. Men bra. Hurra liksom. Bortglömt hos mig. Men efter idag, inte längre.
Imorgon dan före dan. Vintersolståndet. Båt skall byta färdriktning. 10:44. Allt stannar upp. Det blir inte mörkare. Sen börjar det sakta röra sig mot ljusare tider igen. Snart med en rasande fart. Midsommar och fågelsång om hörnet. Hoppet!
Godnatt!