Oj Då! och lite Han/Hon/Det/Gud

Den största paradoxen är nog att det dummaste alltid tror att de är de smartaste. Det blir varken en paradox eller en konstighet om man börjar tänka på varför. För hur skall de kunna veta med sina begränsade intellekt?

Japp nu skriver jag, “med sina begränsade intellekt”, som om jag nu var en av de smarta som hade iakttagit detta. Alltså en som gräver en grop åt mig själv. Ja och jag må vara värd att ligga i den där gropen, åtminstone under delar av mitt liv, under akademikeråren definitivt, men inte idag, inte efter att ha levt och upplevt och iakttagit och blivit rätt ödmjuk. Ibland.

Ja det finns en möjlighet att jag har träffat en grupp människor som avviker från mänskligheten i stort. Såklart kan det vara så. Generaliseringar är nästan alltid felaktiga. Jo jo tänk på den. Varenda medicinsk diagnos är en generalisering. Men jag har sett en grupp människor som anser sig stå över oss andra i alla sina val, som gärna gör intelligenstester om de kommer över en sådan med ett enda syfte att förstärka sitt ego, som, om de inte redan är medlem, drömmer om att bli medlem i Mensa. Men jag noterar också att även om dessa människor många gånger är imponerande med sina minneskonster eller problemlösningslekar så blir det liksom aldrig något riktigt gjort för dom. De gör av med all sin energi på sitt ego istället för att lösa världens problem. De blir inget att ha. Det är lite som med kroppsbyggare. Muskler till ingen nytta. Fast hjärna här då. Det är väl dumt kan man tycka.

Fast människor, det som kallas “folk”, måste få vara som de vill såklart. Det är jag den förste att erkänna. Om folk fick, eller kanske vågade, vara mindre som folk så skulle människor bli lyckligare. Det ultimata är att gå sin egen väg. Alla utom hundra brukar inse det innan del lämnar jordelivet och kopplar loss sitt koppel.

Tisdag. Imorgon vintersolstånd. Den egentliga anledningen till att vi firar jul. I alla fall om man är som jag. Avkristnad och urträdd. Ur kyrkan alltså. Jag behöver inga ställföreträdare som tror att de kan välsigna mig i han/hon/det/guds namn. Ja och som gör det i flådiga boningar. En lövskog. Naturlagarna. En stjärnhimmel. Där är jag nära han/hon/det/gud. Hamnar jag nu då i “helvetet” för den synen så må det då vara hänt.

Ändå kan jag sitta här och resonera med han/hon/det/guden. Tämligen enkelspårigt givetvis. Men det är mer som att prata med tomten. Alltså att man har någon att prata med även om det är en fantasifigur. Känns bättre än att bara prata med en vägg. Liksom. Men som väggen fungerar det såklart i övrigt också. Man får aldrig några svar eller motfrågor i de där diskussionerna. Japp. Och gjorde jag det. Fick svar alltså. Skulle jag bli riktigt orolig för min mentala hälsa.

En del säger sig ha en dialog.

Skrämmer mig att höra.

I mycket lever vi i den härligaste av tider. Tekniken till exempel. Maker-rörelsen. Vi såg vad det blev av VIC-20/VIC-64/ZX-Spectrum/Apple II… generationen. Nu händer det liknadne saker upphöjt till 42 med en oerhört stark intensitet. Ja det händer inte allt för sällan att man idag som 60-åring sitter och läser en instruktion över något som är skriven av en fjortonåring. Japp och lär sig något. Om man nu inte sitter på en hög häst och av princip inte lär sig saker av fjortonåringar. Men det mullrar liksom i alla led i världen.

Sen…

Skitkrig. Elände. Svält. Miljöförstöring. Utrotning… Ett FN med gamla trötta gubbar som liksom inte mäktar med. Vetorätt. Där krävs revolution. Omskapande.  Japp revolutionerna ligger i luften. En bra sak om den inte samtidigt lockade fram idioterna, sadisterna, förstörarna. De finns där i samhället, jodå bakom tangentbordens anonymitet kan de skönjas, men när kriserna kommer finns de också där i samhället. Fullt synliga. Får makt. Alltid samma sak. Det han heta Nazism eller Kommunism. eller något annat. Precis som en pedofil letar sig fram till dagis och skolor så letar sig de här människorna till positioner där de kan plåga de svaga. Japp en generalisering. Ungefär som ADHD eller något.

Man borde kunna göra en tyst och lugn revolution där folk bara sa “NEJ”. Inget mer. Bara sa “nej”. För att det räcker nu. För att det finns så jävla mycket roligt man kan göra. Ja och livet skapades för kärlek och att ha roligt. Inte för krig, tortyr och girighet.

Fast jag har kaffe färdigt i min bryggare. En kopp. Fairtrade för att jag tror på att den som odlar skall kunna leva också. Ekologiskt för att jag tror på en hållbar värld. Jag är sker på att det mesta av det där är sätt att lura oss godtrogna konsumenter på. Som vanligt liksom. Men det är som gud och tomten. Tron på något gott är i alla fall bättre än att skita i alltihop fullständigt och bara ägna sig åt sitt eget i allt.

Amen.

Liksom…