Vinter. Ibland blir man bara trött på att sitta. Var det inte vinter ute så skulle man gå ut. Gå ett varv i trädgården. Kolla in växtligheten. Hälsa på humlen. Den har alltid växt nån decimeter sedan sist man hälsad på den. Imponerar. Nu sitter man här. Orörlig. Fastlimmad. Det värsta med vintern är just orörligheten. Det fastlimmade. Innesittandet.
Har man arbetskamrater så är det nu man går in till dom. Knackar på. Hänger där i dörren. Stör deras flow. Vara irriterande. Ett nöje i sig. Har man fikarum så finns ju också den möjligheten. Inget av det där fungerar riktigt om man sitter själv hela dagarna. Såklart.
Javisst, man kan gå ner till källaren. Prata med Hulken eller tvättmaskinen. Kul, kul. Jodå man har ju såklart tidigare lagt ut texten för båda några metrar. Maskiner behöver pratas med då och då. För att de skall fungera som de skall.
Men stad är det jag vill egentligen alltså. Eller Cascais, Portugal. Har drabbats av en svår förälskelse i Portugal. Fast om sanningen skall fram så förälskar sig både K och jag i varenda plats vi reser till. När vi kommer hem letar vi hus där. Vill flytta dit. Drömmar såklart. Helt utan verklighetsförankring. Men utan drömmar inget liv. Det vet du väl. Seså DRÖM lite. Det är inte farligt!
Dags att börja fundera över vilken mat man skall laga ikväll. Hmmmmm… Det är inte enkelt. Men man får gå upp, titta runt lite, sen brukar det lösa sig. Fördelen med månadshandlingar. Det är sällan helt tomt.
Han bara skriva det här så kom booking.com med ett email med reseförslag till Portugal. Gillar inte det där riktigt. Kan ju såklart vara bra ibland också men eftersom jag inte postat det här inlägget ens känns det lite suspekt. De som använder sig av den där tekniken får nog vara försiktiga om dom inte vill drabbas av bakåtsparkar rakt i fejjan.
Men vårt beteende styrs i olika riktningar hela tiden. Som nu när kortavgifter och internetbanksavgifter kommer såhär efter jul. Under svåråren kunde det där bli väldigt prekärt. Varje krona behövdes. Nu blir jag mest irriterad. Jodå det händer ju efter semestrarna också. Samma ekonomiska situation för många då också. Föst kan man tro att bankfolk bara är dumma. “Tänkte inte på det” liksom. Men jag tror allt det där handla rom att folk skall nyttja sina krediter. Ju mer krediter nyttjas ju mer stålar drar man in. Men kanske är de bara korkade i huvudet. Fattar inte att det är en dålig tid att skicka ut den där debiteringen. Bara iden med att ta ut en avgift för Internetbanktjänsten är ju befängd i sig. Ja på alla sätt då utom klirr i kassan. Fast man hade nog vunnit mer på nöjda och trofasta kunder. Nu får man sura kunder istället. Men det verkar dom ju skita i.
Har en Raspberry Pi där SD läsaren var trasig när jag fick kortet. Irriterande. Korten sitter inte fast. Men fick ett nytt, fick behålla det gamla. Elfa vet vad kundnöjdhet innebär numera. En häftklammer löser dock biffen så det trasiga kortet fungerar igen. Så länge. Man vill ju inte kasta. Får snurra. Tills jag orkar löda om. Men så länge det fungerar…
Men himlen har i alla fall inte fallit ner över mitt huvud. Inte idag i alla fall. Förhoppningsvis inte imorgon heller.
Måste hitta på något praktiskt att greja med imorgon tror jag. Löda ihop något. Eller koppla ihop något. Få det att ryka och lukta rök enligt devisen hälften brunnet hälften vunnet. Eller vänta tills på torsdag då det är städdag. Brukar få mig sugen.
Fast mat var det. Dags att vandra upp för trapporna och kika om det finns något ätbart i någon låda eller i något skåp. Mitt funderande under lunchen fick den här effekten. Man lämnar sina fotspår i allt.
