Jag möter en kvinna som skrattar och ler. Den perfekte värdinnan på alla bjudningar. Dyra kläder. Dyra krämer. Frisörbesök med täta intervaller. En gång säkert vacker. Men hon är gammal nu. Snart helt utblommad. Men det finns inga rynkor i hennes ansikte. Inga gråa hårstrån i hennes hår. Hon har pengar på banken. Hus i varmt land och bor på rätt adress i stan. En make med ännu mer pengar. Han som dricker det som är dyrt just för att det är dyrt, men som inte vet hur man älskar någon annan än sig själv. En dag skall jag skriva en sång om henne. För att jag undrar varför hon så ofta gråter sig till sömns i allt det perfekta och för att sånger kan ge svar på sådana frågor när de ligger där färdigskrivna och nyss födda. Japp, så får det bli.
Categories