Grannarna får sålt. Tjoff säger det bara. Husen brukar ligga ute osålda några år här ytan att det sker så man höjer lite på ögonbrynen. Men man får gratulera såklart. Två personer räddade från ett fortsatt liv i den suraste byn i hela världen. Ja eller den verkar vara det eftersom ingen vågar flina för att de då anses som tokiga. Att le == tokig. Det är bara inom hemmets fyra väggar folk vågar visa att de är glada här på skogen. Grannarna, som snart då alltså är är före detta grannar, drar tillbaks till Dalarna.
Jag skulle städa. det är så jag planerade det. Men sen kom en enorm inspiration över mig och städningen flyttades till en annan dag. Ja det är sådär ibland och kanske speciellt när det är något tråkigt man “måste” göra. Då flödar det på. Man får utnyttja situationen. Så nu sitter jag här och är inspirerad men skriver blogg istället för att utnyttjar den där inspirationen.
Han som köper huset är tjugoåtta år förresten. Föryngrar byn avsevärt alltså.
Gråväder och varmt. Nästan vårkänslor. Har väl aldrig varit med om ett år som det här med så mycket plusgrader under vintern. Kan bara tacka och ta emot. Men jag fryser ändå såklart. Fast inte ute.
Sötsug så jag letar upp ett paket russin. Hittar en sådan där polkagris som man sätter upp i granen och den slinker i den med. En semla hade såklart varit att föredra. Men dag före löning liksom. Inte ens min löning. Någon sådan gör jag mig inte förtjänt av med mitt låtsasjobb. Då är en låda russin grejen liksom. Jättegott eller “jätte-jätte-gott” som den Afrikanske chauffören i boken jag precis läser skulle ha sagt.
Gräsänkling i helgen. K skall bouppteckna “hemma” i Katrineholm. Så det blir väl låtsasjobb för mig hela helgen. Vad skulle man annars göra?
På russinpaketet läser jag
Perfekt skrynklade sötnosar att stoppa i brödbaket, hemgjord müsli eller i någon som är lite sur.
Perfekt var ordet.
Tänder ljuset. Inte för att värma utan för att lugna. Fast jag var rätt lugn innan också såklart. Frågan är om man kan bli lugnare än jag var. Då kanske man somnar. Somnar man har man inte mycket inspiration som flödar. Möjligen efter. Fast det är sällan jag somnar på låtsasjobbet eller ens på jobb. Fast trött, japp, det är jag ofta. Har alltid haft en tendens att jobba för länge och för mycket.
Jag gratulerar mina Kinesiska vänner till det nya året. Nu äntligen ledigt några dagar. Jag vet att de förtjänar det allesammans. Tuppens år. Den 28’e. Det kommer att bli det bästa året hittills. Japp, det känner jag på mig.
Imorgon till Bollnäs i ottan med K alltså. Ivägskjutsad till sin dåtid med ett framrusande tåg som slingrar sig fram över Sveriges leriga åkrar. Glad är jag att jag slipper följa med till än värld där inget utom “JAG” är stor. Händer det inte det där livsförändrande mötet är K tillbaks på söndag och jag hämtar upp, som vanligt. Det delas inte ut några pris för att finnas där.
Ja handlar lite på hemvägen från Bolllnäs helt enkelt. Månadsbunkrar. Lite gott bröd. Lite gott pålägg. Juice att dricka. Lyckas jag sedan hålla hastighetsbegränsningarna på vägen hem så skall nog allt sluta i frid och fröjd. Hittar jag sedan en film att titta på och får göra lite storverk här nere på låtsaskontoret så skall nog allt bli gott och bra också en gräsänklingshelg som denna.
Min Indiske vän är frustrerad över att en ny CTO på Nest får spaltkilometer medans VSCP inte ens får en parentes. “De där självutnämnda experterna…” som han skriver. Han är ung såklart, jag är gammal, det var länge sedan jag gav upp och resignerade inför det där och liknande. Numera är jag faktiskt snarare glad över att få “lura i vassen”. I sjutton år har jag väntat på the killerapp. inom mitt område, i lika många år har allt varit bara “ZIP”. Jag och det är fortfarande “ZIP”, sen får media skriva vad de vill om alla allianser och enorma prylar som frälser oss. “ZIPPPPPPP”. Men det där säger jag inte till min Indiske vän. Håller istället med om att “det är synd om oss”. “Sigh” liksom. 🙂
Har jag talat om att jag fryser. Tjugotre grader. Finns ingen anledning till det således. Den måste komma inifrån den där kylan. Jag en is-stod. Där inne. Behöver eld. För att bli hel. En vattenpöl. “Av jord är du kommen – som en vattenpöl slutade du”.
Men jag tror jag skall lägga en sten till alla de andra stenar jag redan satt in i mitt bygge. Det är nämligen så det går till. Man lägger sten efter sten efter sten efter sten… och just det där är tämligen kämpigt eftersom runt omkring en så står det horder av människor som undrar “vad detta nu skall vara bra för”. Men man har försökt att få dem att förstå hur vackert det där slottet man håller på att bygga till slut kommer att bli. De upprepar i alla fall “vad skall detta nu vara bra för?” och tillägger kanske en historia om alla slott de sett som redan finns och som är “så vackra att det här slottet aldrig någon sin kommer att kunna bli lika vackert…”. Men man tar bara nästa sten och så fogar man in den bland de andra och så nästa och nästa och nästa…