Katterna och jag tycker det är tomt. När K är borta. Gräsänklingsliv. Men titta på TV, äta, läsa, sova och låtsasjobba gäller för mig. Inte mycket som man bygger en värld på alltså. Man hoppas andra sköter den delen. Åtminstone idag. K städar ur sin fars lägenhet där nere i Katrineholm tillsammans med sina syskon och svågern som bestämmer. De som är familj. Jo där finns också världens fegaste storebror. Numera är väl städa ur sina föräldrars lägenhet detsamma som det förr var att smörja sina föräldrars fötter där vid dödsbädden. Det närmaste man kommer ett “tack” för det som varit om man inte har ord och en mun som kan säga “Jag Älskar Dig”. Jag är glad att jag inte är en del av det där dock. Skönt att få stanna hemma.
Ja jag äter “lite” godis också. Räcker länge nu när K inte är hemma. En bra sak i alla fall alltså. Men skall ta en glas av julklappswhiskyn snart, men för att inte behöva skämmas (inför mig själv), så väntar jag med den till efter fyra åtminstone. Den är alldeles för fin för att slafsdricka såhär mitt på dan den där whiskyn.
Jag förbannar han/hon/det/gud ibland. Så igår. Jag kan önska mig något av hela mitt hjärta men så händer något annat som gör att jag gladeligen släpper den där önskningen om bara det där nya “problemet” löser sig. Man skall vara försiktig med vad man önskar sig. Det vet alla. Och kanske är det hela meningen det där med att skit samlar ihop sig i klump framför ens dörr. Men slut nu. Nu får det fan i mig vara slut på skit käre han/hon/det/gud. JA JAG FATTAR! Det SKALL lidas. Hur skulle jag inte fatta vid det här laget? Jag bara frågar? JÄVLA SKIT HAN/HON/DET/GUD!!! Börja med att föda barnen som svälter, släpp sen fångarna och lås in bödlarna och torterarna, stäng ner Twitter, Instagram och Facebook och släpp ut de som läser på gatorna i en stor jävla gruppkram. GÖR NÅGOT förbannade gudom. Det här är liksom “din” sista chans. Sen tar vi för fan tag i det här själv. Låser in varenda jävel som stympar, omskär, hindrar liv med fåniga regler, sprider hatet, ja och annan skit som görs av de farligaste människorna på jorden, de som utför handlingar i ditt namn. DET ÄR NOG NU!
IDIOT!
Med följare som är ännu större idioter eftersom de inte reser sig upp och säger att NU ÄR DET NOG! För fan!
Ja annars är det bra alltså. Sorry för det där. Men det behövde komma ut. 😉 Han/hon/det/gud och jag har våra diskussioner. Ja diskussioner är väl att ta i eftersom jag pratar han/hon/det/gud lyssnar ungefär på samma sätt som vilken vägg som helst lyssnar. Men enough is enough alltså.
Men det går ingen nöd på mig alltså. Ett par dagar i det här flyter på. Den stora ensamheten omsluter mig och mitt sinne ändå. Den handlar inte om det finns människor där runt omkring mig eller inte. Det där handlar mer om vem jag är. Ja och att jag är solitären. Har alltid varit det. Får jag inte vara den personen, skulle jag tvingas ur det där solitära, ja då skulle jag inte orka leva. Det är alltså det där som gör att jag kan sitta på festen vid bord dignande av mat, sprit och skratt och ändå känna mig ensammast i världen. Eller kan känna så i familjen. Jag kommer aldrig att riktigt höra till världen och det beror inte på världen det beror bara på mig själv. Kanske en släng av autism. Om man nu vill sätta stämpel på saker. Själv är jag inte så intresserad av de där stämplarna. Ett namn på något förändrar inte ett skit. Jag vet hur det känns, hur jag upplever det, ja, och jag vet att jag kan leva med det där. Ja faktiskt njuta av att vara den där människan. Priset är helt enkelt att nästan alltid känna som ensammast i världen. Det finns de som betalar ett högre pris än så för sina liv.
Han/hon/det/gud, själva singulariteten, borde vara det ensammaste som finns. Kanske därför allt är så jävla deppigt överallt. Det behövs mer fester där i den där jävla singulariteten.
I Kina firar man nyår idag. De som kan hemma hos familjen. Japp, precis som vi gör juletid. Fast större avstånd i Kina såklart. Man kan säga mycket om det politiska styret i KIna, nej det är ingen demokrati, men människorna är underbara. De flesta. I alla fall de jag känner. De kan flytta berg. Jobbar som galningar. De flesta av oss i västvärlden har inte en chans. Vi är för slöa. En del fördömer det de gör. Som Samsung S4 kopian som jag har i fickan. Jodå, det är en kopia. Köpt billigt i Hong Kong. Men det går i princip inte se skillnad och originalet. Visst skillnaderna märker man efter ett tag. Glaset spricker, kameran är sämre, andra saker. Men för att göra den där kopian krävs stora mått av talang och resurser. Ingen dumskalle fixar det där. Ja och visst det är en genväg. Men steget till att göra en originalprodukt är inte långt. Ja och det görs redan massor av sådant i Kina. Eriksson och många andra märker redan av det där. Vi i elektronikbranchen med. USA stänger igen. Storbritannien stänger igen. Den räddes lösning. Men världen fortsätter att röra sig framåt utanför de där stängda dörrarna. Vi måste vara lika bra eller bättre. Inte stå där bakom stängda dörrar och fnissande låtsas att de där som kommer utifrån och vill in är hotet och skräpet. Det är bara tillsammans som gäller. I allt. Skit när det kommer till att man måste göra saker tillsammans med folk man inte vill finnas tillsammans med. Speciellt för solitärer då. Men det finns inget annat sätt än tillsammans. Så öppna dörrarna. Fira Kinesiskt nyår ikväll och Indisk ljushögtid och Kinesisk månfestival i höst. Ta in. Mer fest är väl inte fel. Afrika har säkert ett gäng att bjuda på också och Latinamerika med säkert.
Underliga ord från solitären såklart. Men fast än jag inte hör till världen så hör välden till mig. Det finns en viktig skillnad där i tankesätt som betyder något.
Nu skall jag låtsasjobba. Tamefan!
