Tisdag. Ont i ryggen. Man får överleva. I alla fall hoppas att man gör det. Det är nu ändå alla hjärtans dag. En hjärtinfarkt vore mer passande som dödsorsak. Men man kan utan för mycket tankemöda konstatera att det är jobbigare att lyfta pelletssäckar med ont i ryggen än utan ont i ryggen. Insikt är bra. Man får leta det som är bra med allt.
Jag skall ge mig ut på dagens promenad. Blå himmel, minus en grad, rätt lämpligt alltså. Ja sen då? Ja tabellerna är dagens sten på sten på sten. Fortsätter väl med dom. Ja för er som inte fattat (eller orkar titta efter) vad det är så handlar det alltså om att med enklaste möjliga operation samla data i en databas. Antingen statisk så att den samlas över en viss tidsrymd, eller också “ever growing”. Sen diagram från det där över http/rest och websockets. Utan möda liksom. Det fina med VSCP är att ett jobb fungerar för alla mätvärden. Skiter väl du i säger du. Ja och det gör du såklart rätt i.
…
Hemkommen från promenad en timme senare mås det gott i kroppen. Ja ryggen klagar fortfarande. Men fantastiskt ute nu. Till och med en sådan som jag längtar efter att få sätta på sig skidorna och fara utför eller iväg. Bortser man från skrapa rutor, frysa och uppvärmningskostnader så är det faktiskt en ganska fin tid såhär års.
Så jag sätter på te, vattnar pelargoner, kör igång den här dagen på riktigt. Ni vet sten på sten på sten på sten och att älska varje sten man lägger dit.
